Vill du veta allt?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Egentligen var hon inte min, för vi hade inte råd med häst. Men hon var som min. I flera år.
En dag ville en annan hästtjej från byn börja hänga med mig. Under några sommarveckor umgicks vi en hel massa. Vi red och badade, galopperade ikapp och lånbytte ibland hästar, för skojs skull.
Så ringde den gråas ägare. Jag kunde hämta mina stallgrejer, för han hade sålt hästen. Jo, till den där trevliga tjejen jag hade haft med mig till stallet på sistone. Hon var ju på jakt efter en ny häst. Hade hon inte sagt det?
Nej. Det hade hon inte.
tjejen hade så klart krossat mitt hjärta ändå, men sveket gjorde det dessutom oförlåtligt. Hon borde ha berättat.
Man borde alltid berätta! Tänkte jag, en gång i tiden...
Nu tänker jag att frågan, av allt som inte är svart eller vitt, är en av de gråkletigaste.
Ta otrohet. När jag många år senare blev bedragen av en man, hade jag velat veta? Ja. Relationen var trasig och jag slog dagligen pannan blodig för att få kärleken att läka. Men, om jag nu hade lyckats leva lyckligt ovetande? Hade jag då velat veta ändå? Jag vill inte leva i en lögn, så ja, jag tror det. Men jag är inte säker.
Och - jag är inte alla andra. Och alla relationer är olika. Så frågan kvarstår. Vill man veta allt?
- Om otrohet? Oj! Det beror på hur länge de varit tillsammans, svarade den ena tonårstjejen när jag frågade.
- Är det bara typ en månad, då berättar man ju direkt. Då är det inget att bygga på. Om de varit tillsammans länge är det svårare...
- Precis. Och är det liksom bara ett snedsteg, eller händer det ofta? Jag skulle nog prata med killen och säga att han ska berätta, annars gör jag det, sade den andra tonårstjejen.
Även om de är lyckliga tillsammans?
- Det är de inte, om en är otrogen! Man måste ju välja.
Så man kan inte vara lyckligt ovetande?
- Åh... Jo. Kanske. Men om man är typ bästa kompisar måste man berätta ändå. Annars inte.
- Hade du frågat för fem år sedan hade jag absolut sagt ja, jag vill veta. Allt annat hade varit otänkbart, svarade väninnan över ett glas vin.
- Nu, när vi har två småbarn, säger jag absolut nej. Jag vill inte veta! Familjen är viktigare än allt annat.
- Det beror på om du som vet är tjej eller kille, svarade krögaren.
- Om en av grabbarna fick veta, en av mina närmaste, hade det varit självklart att han skulle berätta. Hade jag vetat att min polares kvinna varit otrogen hade jag berättat direkt. "Du, grabben, det är dags att dra nu!"
- Annars berättar man inte. Varför skulle man? Och jag menar, vem fan har inte varit otrogen?
grå klet, alltså. Samtidigt är det rätt skönt att den där totala klarheten är så sällsamt svår att nå. Det gör de få stunder den väl infinner sig desto skönare. Och klarare.
Och jag vill verkligen inte veta allt, alla gånger. Bara när jag spelar sällskapsspel eller gör högskoleprovet.
Och så vet jag att den där hästtjejen borde ha berättat att hon bara var ute efter min ponny. Jävla snorunge.
Bäst just nu:
Pölsa. Mä pärer å röbeter.
Dragon. Med mynta till lamm. Med muskot till kyckling. Med pepparrot till kalv.
Ben X och Shutter island. Två starka måste se-filmer, där allt inte är vad det kan tyckas vara. På riktigt.
ÅsTruea Wallin