Vaknar med välkänd känsla i kroppen. Jaha, nu är det dags igen! Julnojan. Inte för dricken och de årligen oskickade julkorten. Nej, mycket värre. Tänk om höstfisket misslyckas! Ingen egenfångad och gravad lax är ingen jul. Ett år tvingades jag köra till Hemse och köpa lax i fiskaffären. Sånt sätter sig på psyket.
Så jag kastar in två nät i bilen och kör ut till mina hemliga fiskevatten, som de flesta här i trakten tyvärr redan känner till.
Kvinnan bredvid mig i färjans aktersalong är på väg till Stockholm för att amputera sitt vänstra öga. Jag känner flera som amputerat. En miste en arm i en olycka, en fick sitt ena ben amputerat efter sjukdom. Och många med förkortade fingrar. Jag tänker på kvinnans andra ögat, tänk om det också... Vilket organ skulle jag sakna minst? Efter tio sekunder vet jag.
Vänstra lillfingret.
Swedish Match köpte Gotlandssnus i Roma och lovade att verksamheten ska bli kvar på Gotland. Det betvivlade jag i en krönika. Alltför många liknande affärer med multinationella företag har slutat med att företagen flyttas någon annanstans, ofta utomlands. Men nu meddelas att fabriken i Roma ska expandera och ytterligare personal anställas.
Så tänk om jag har fel, jag hoppas det!
Jag, statistiknörd. Efter att ha ögnat igenom en mängd dödsannonser i rikspressen, letar jag reda på statistik om vår tid på jorden och hittar:
Genomsnittliga livslängden för riket är 83,9 år. På Gotland är medellivslängden för såväl kvinnor som män lägre än riksgenomsnittet; 83 respektive 78,9 år. Statistiskt bör jag alltså redan varit död i ett år och tre månader.
Jag måste sluta läsa statistik!
Gunnar Lind i Vamlingbo ringer när jag sitter på tunnelbanan i Stockholm. Han undrar om jag ska träna varpa i Mulde i helgen.
Ingen av oss fattar hur han kan sitta i Vamlingbo och jag i tunnelbanan och prata med varandra. Utan tråd!
Nybildade Fri Storsudret har fått kritik för att ”kulturen å det skamligaste åsidosatts till förmån för diverse populistiska politikpolemiska utspel om oväsentliga frågor av kopulativ (?) art”. Kulturrådet Eugene af Svensson tycker att kritiken är orättvis.
–Vi gör nu en storsatsning och skickar en åttamannadelegation, varav en kvinna, till Unescos huvudkontor i Paris så fort vårvärmen gör det möjligt att besöka stadens uteserveringar. Vi vill lansera övergångsstället utanför affären i Burgsvik som kandidat för Unescos världsarvslista. Världens minst besökta övergångsställe förtjänar att uppmärksammas i lika hög grad som Visby, som trots allt bara består av en ringmur och några skräpiga stenhögar som en gång varit kyrkor.
Dimmig tidig höstmorgon vid havet och jag blir religiös varje gång.
Fyra magra flundror, ingen lax. Men julnojan har lagt sig, det är ju bara november. Ännu ingen fara med gravlaxen.