Tänk er följande scenario.
Skolan på Gotland bestämmer sig för att bjuda in en föreläsare till en fortbildningsdag.
Föreläsaren, en känd rektor från utlandet, har öppet tagit ställning för att inga kvinnor ska få bli just rektorer. Han tycker inte heller om homosexuella. Helst ska de inte få bli lärare.
En stor del av öns lärarkår känner sig med rätta kränkt.
De tycker att man kunde valt en annan föreläsare med värderingar som vi har i vår skola, i vårt land, och som rimmar med det arbete för jämställdhet och människors lika värde som vi trots allt nått ganska långt med om man jämför internationellt.
Men eftersom det finns en falang av inflytelserika lärare på ön som öppet, eller i lönn, stödjer den omstridde rektorn och dennes värderingar är det få som vågar framföra sin kritik.
Föreställ er sedan att lärarfacken inte heller törs ha någon åsikt. Skyddsombuden tiger. Högste skolchefen duckar, säger att han inte vill att saken ska diskuteras i media, att den in-bjudne rektorn ska prata om andra saker varpå han ändå skickar ut ett lamt påbud om att fortbildningen är frivillig.
Tror ni att den historien hade kunnat vara sann i detta nådens år 2012?
Tror ni att någon på ansvariga poster hade sluppit undan med argumentet att "alla har rätt till sin personliga uppfattning"?
Det tror inte jag.
Kyrkan på Gotland kommer däremot undan med att bjuda in en biskop med just dessa värderingar.
Kyrkan tycker inte att det uppseendeväckande. För inom kyrkan är dessa åsikter inte unika på något sätt, även om man gör sitt bästa för att åtminstone utåt sett sopa dem under mattan.
När det gäller kyrkan på Gotland gäller tydligen inte samma normer som på andra arbetsplatser, för där har man det så bekvämt att man alltid kan falla tillbaka på "trosuppfattningar" och snack om att respektera andras övertygelser även om de kränker andra människor.
Dessutom ska man ju vara förlåtande, vända andra kinden till och allt det där.
Det är möjligt att den till Gotland inbjudne biskopen (som kommer från Walsingham, en ort i England belägen blott ett gatlopp från medeltiden) är en duktig person. Om detta vet jag intet.
Men jag vet vad han tycker eftersom han själv talat om det. Och om de ledande personerna inom kyrkan inte förstår det diskutabla i att han bjuds in till en utbildningsdag är det illa ställt med perspektiven.
År efter år, obönhörligen, tappar kyrkan medlemmar. Då borde någon form av konsekvensanalys vara på sin plats. Att gå åt det högkyrkliga hållet, att göra kyrkan smalare och mer uteslutande än resten av samhället tror inte jag är rätt väg att gå.
Att bjuda in en känd kvinnoprästmotståndare som fördömer homosexuella relationer när den upplysta delen av världen lämnat de frågorna på den soptipp de hör hemma känns inte riktigt 2012.
Men kyrkan är traditionstyngd, och av tradition vågar man inte ta i de här frågorna.
Istället sopas det under mattorna, stryks medhårs och låtsas som ingenting tills högen av gammalt groll är tillräckligt stor för att ensam fylla ett av de snart helt folktomma kyrkorummen.
Veckans lista. Topp fem av mina i-landsproblem just nu.
1) Nytt tv-system, nya tekniska finesser. Nya fjärrkontroller jag inte begriper.
2) En hörapparat på service. Jag får nackspärr och slagsida av att bara höra på ett öra.
3) Lampan i ugnen är paj.
4) Lamporna i spisfläkten också.
5) Jag har ont i foten. Och benet. Fotbollsrelaterat. Jag sa ju att det var
i-landsproblem.