Viktigt att ha torrt på fötterna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var då jag kom att tänka på moonboots, denna innegrej på 60-talet. Fotbeklädnaden hade förmodligen något att göra med en lyckad månpromenad. Eller kan Michael Jackson ha haft en fot med i spelet? Inte vet jag. Hur som haver, jag kan tänka mig att åskådarna runt Romarinken, en svinkall fredagkväll på Tom Lemons tid, gärna var utrustade med snåistyvlar. Detta för att inte frysa fast och därmed missa varmkorven i pausen.
Jag beslöt, efter moget övervägande, att inhandla ett par. Men i tider som dessa då man sällan får något under tusen riksdaler, blev det först ett besök på Kupan. Fanns det månne ett par passande för runt en tjuga? Det fanns det inte. Däremot fick jag en känga av Tecknar-Mickey, eftersom jag inte hade önskat Kupangänget Gott Nytt År. Hur kunde man missa en sån sak? God fortsättning, pojkar! Skönt att inte ha det hängande över sig längre.
Nästa anhalt blev en affär vars namn får en att tänka på både dojor och Bofors. Granne med Ica-Dino. Det visade sig att man varit förutseende denna smällkalla vinter. Halva (nästan) butiken var fylld med månpjucks. I alla storlekar. Det var bara att välja och vraka. Jag hittade ett par dundersköna. Priset var chockerande 250 kronor. Inte någon tusenlapp som jag hade trott. Det ska dock understrykas att man ytterst sällan lyckas göra inköp där man blir förvånad över att priset är lägre än vad man hade befarat. Jag ska ta ett annat exempel. Ekkaggen, som för något år sedan, kostade nära tusenlappen hos Farbror Fynd. Den är numer min. För hundra spänn. Snacka om fynd! Det ska dock förtydligas att klippet gjordes under readagarna och att prislappen hade bleknat något, men ändå.
Snöskorna har tjänat och tjänar sitt syfte i snödrivorna. Dessvärre var inte kvaliteten den bästa. Materialet består av lite gummi och mycket tyg. Gummit på sidorna är numer nästan helt bortslitet. Men om kylan består så är det av underordnad betydelse, så länge sulorna är intakta. Jag räknar med att knalla runt med måndojorna tills våren anländer. Kan bli länge det. Och har man klarat sig från blåfrusna tår en hel vinter, till priset av 250 spänn, så är det helt okej.
Köp två betala för tre. Eller var det tvärt om? Ja, du känner till detta erbjudande som blir allt vanligare. Ska man ha en ny slips eller en påse potatischips, så är det alltid samma visa. Man tvingas, mer eller mindre, att köpa tre. Gör man det inte så är man en big loser. Men vad då, är jag sugen på lite chips, så räcker det med en påse. Jag känner mig själv. Inhandlar jag tre påsar, så nog fan trycker jag i mig alla tre. Och sedan tjafsas det om risken för hjärt- och kärlsjukdomar, dålig andedräkt och andra ofriska dofter. Det är inte mitt fel.
Hej då!