De vill ha tillbaka sin frihet, männen. De vill grilla i fred, männen. Männen med de redan feta plånböckerna vill ha mer. De vill grilla och de vill vattna. De vill sälja kött till andra män så att männen återigen kan förenas vid sina gigantiska monstergrillar, där de vill kunna fortsätta grilla döda djur från världens alla hörn och kanter.
De är arga på region och länsstyrelse och alla andra som tar beslut i vårt demokratiska samhälle. För de tycker att alla ska få bestämma själva. De vet nämligen att när alla får bestämma själva så vill alla bara ha mer och mer. Mer kött. Vilket blir mer pengar i deras plånböcker.
De använder sig av ordet frihet och får såna som mig att känna oss lite dumma när vi inte håller med (frihet vill ju alla ha). Men jag vet ju att den frihet som vita, manliga kapitalister förespråkar knappast brukar innebära frihet för så många andra. Den vita mannens frihet har inneburit och innebär fortfarande ofta ett stort lidande för alla som inte är vita män.
Det vore intressant att se vad som skulle hända med mäns hälsa om det var grillförbud alltid. Det vore spännande att se vad som hände med allas våra hälsor om vi då och då faktiskt blev begränsade. Om vi inte längre kunde konsumera gränslöst. Det vore spännande att se vad som hände med miljön vid ett sådant förbud. Spännande när vi alla inser vems skulden faktiskt hela tiden har varit.
Vad gäller vattnet så skyller vi på varandra. De i stan skyller de på landet för vattenbristen. De på landet skyller på de i stan. Vissa skyller på region och styre. Andra på kändisarnas pooler. Det skylls på turismen och det skylls på fastboende. I stället för att samtliga grupper stillsamt ställer sig frågan VAD KAN JAG GÖRA så vevar alla friskt och vill stå utan både ansvar och skuld.
Sanningen är den att vi alla (vissa mer, andra mindre men den vita mannen knappast mindre) bär skuld och att vi alla måste hjälpas åt. Bönderna bär sin del av skulden, liksom vi som bor i stan. Storkonsumenterna av vatten kan spara mer, men även de med liten och normalkonsumtion kan spara. Om vissa bara kunde uppbåda en tiondel av sitt engagemang för fotbolls-VM tidigare i somras och lägga det på vattensparande så vore vi en god bit på väg. Vi kan och vi ska göra det tillsammans.
Tänk bara på att när vi på allvar hävdar att ”att få grilla hur mycket kött vi vill” är detsamma som frihet så är vi ute på oerhört djupt vatten. Ett vatten som är allas men också ingens och som ska räcka till oss alla och också till alla de som kommer efter oss.