7 januari
n n n Många har hört av sig efter förra krönikan, då jag berättade att jag ska börja ett nytt liv. Att vid årsskiftet skärpa till sig på det nya året hör liksom till, men eftersom jag inte avslöjade vad mitt nya liv innebär, så är det många som gissar:
Flytta till Slite är vanligaste gissningen, följt av en ny cykeltur, längre än den jag gjorde genom hela Baltikum för några år sedan. Skaffa hund. Sluta kasta varpa eftersom det går så dåligt. Skaffa fler höns. En person frågade, fast det var nog på skämt för han skrattade samtidigt:
-Du tänker väl inte ta livet av dig?
Nej, jag ska inte ta livet av mig, jag ska inte sluta kasta varpa och jag ska inte göra något av de andra sakerna heller. Det handlar om något mycket viktigare. Vad får ni snart veta och jag vill redan nu vädja:
Under den viktiga och nödvändiga inledningen till mitt nya liv, hjälp mig då genom att inte sabotera!
n n n GT:s artikelserie om vem som äger Gotland var intressant. Många av öns fastigheter ägs av folk på fastlandet, det behöver jag bara gå längs den en kilometer långa Hamnvägen, min egen gatan här i Burgsvik, för att notera. En vinterkväll är det svart i väldigt många hus.
Skrämmande är att fyra av fem fastigheter på Fårö är fritidshus och att var tredje fastighet i Visby innerstad ägs av fastlänningar. Vintermörkret i innerstan, på Fårö, längs Hamnvägen... ja, över allt på Gotland, lär inte bli mindre kompakt i framtiden. För när/om jag en gång säljer mitt hus med stor tomt och havsutsikt, vem har då råd att köpa det?
Inte två bostadssökande gotländska ungdomar i alla fall.
n n n Webbtidningen helagotland.se frågade i veckan: Har du någon gång mått psykiskt dåligt? Sammanlagt 305 personer svarade och av dem påstod 82 procent att de aldrig mått dåligt. Bara att gratulera, men är det verkligen sant? Jag tror inte det.
Att må psykiskt dåligt, då tänker många kanske på mentalsjukhus och ett allmänt störande beteende. Så är det ju inte. När jag själv mår dåligt vill jag helst ligga kvar i sängen, jag isolerar mig, blir oföretagsam och har svårt att sova på nätterna. Det händer lite då och då, så jag tillhör definitivt den grupp på 18 procent som svarade att de någon gång mått psykiskt dåligt.
n n n Feber (38,4), hosta (skräll), snuvig på hushållspappersrullenivå, ont i huvud och övrig kropp. Ingen dans på rosor, men så länge det finns tillräckligt med mat i kylskåpet och en liggvänlig soffa framför TV:n med skidor och VM-hockey, då är det väl inte lönt att klaga.
Som tur är finns det ingen kvinna i närheten, för de säger alltid att vi män blir så ömkliga och ”väldigt” sjuka när vi blir sjuka. Protesterar vi, då spär de på med att vi män dessutom inte tål smärta. I alla fall inte lika bra som kvinnor, eftersom det är kvinnor som föder barn och vet vad smärta innebär.
Vi ler och tiger, för vi vet att kvinnorna skrattar på sig när vi åberopar den smärta som uppstår (senast igår för mig) när man slår flintskallen i en för lågt placerad dörrkarm. Kvinnor är i allmänhet för kortvuxna för att få uppleva denna intensiva smärta.
Vad gäller förkylningen så har jag inte klagat det minsta, eftersom det inte finns någon i närheten som lyssnar. Men nog har jag drabbats av en ovanligt svårartad, om än inte direkt livshotande, variant?