2 maj
Det tjatas mycket om hur klokt allting i naturen är ordnat. Knoppar som blir blommor, skator som instinktivt vet hur de ska bygga sin invecklade bon, bin som kommer hem till kupan och berättar var de bästa honungsfälten finns, myrornas samhälle...
Ja, så där kan jag fortsätta, naturens under tar aldrig slut. Men, det finns alltid ett men, varför är naturen inte konsekvent, finurlig och fantastisk rakt över?
Varför blir vi män till exempel inte flintskalliga i nacken och på sidorna av huvudet, istället för uppe på hjässan där håret behövs som bäst när solen gassar?
Vad hjälper det egentligen att bli förbannad?
Jag blir det då och då, men för det mesta är det bara jag själv som blir lidande. Som nu i veckan. Vid frukostbordet läste jag i tidningen om den mutåklagade före detta direktören vid bostadsbolaget Poseidon i Göteborg, som i torsdags dömdes till sex månaders fängelse för att ha tagit emot 24 ton tegel värt 85 000 kronor från ett företag till sitt villabygge. Han är en av de många korrupta höga chefer som avslöjades av TV-programmet Uppdrag granskning.
Fängelse, så långt är allt gott och väl.
Dagen innan domen, i onsdags, blev den mutåtalade uppsagd från kommunala Egnahemsbolaget där han en tid varit VD.
Beslutet har tagits utifrån en helhetsbedömning med bolagets bästa i fokus, skriver Egnahemsbolaget i ett pressmeddelande.
Bra och rättvist det också. Kan tyckas. Men "bolagets bästa" handlar det naturligtvis inte enbart om. Det borde istället ha stått ... med bolagets och VD:s bästa i fokus. Genom att säga upp den fängelsedömde VD:n dagen före domen kan han nu kvittera ut sin "fallskärm" på två miljoner kronor. Så fiffigt fungerar de förmögna makthavarnas anställningstrygghet.
Och jag har gått och varit förbannad i två dar nu. Till ingen nytta.
Min Royal Enfield ska få en sista chans.
Under den stundande resan till fastlandet går det inte att ha en mc med krånglande växlar och oljeläckage. Nu står motorcykeln hos Per Cederqvist i hans verkstad på Sockerbruket i Roma.
Lyckas inte han, då köper jag en mc utan kickstart och med motorljud som mera låter som en symaskin än som en motorcykel.
Badtempen i hamnen var en morgon tio grader, men har nu sjunkit till sju.
Men potatisen är i jorden och det är bara drygt en månad kvar till midsommar.
Funderar på att säga upp min gratisprenumeration på den här tidningen.
I lördagsupplagan läser jag om valborgsmässoeldarna på Gotland. På en karta är trettiotvå eldar utmärkta, från Fårö i norr till Rone i söder.
Men elden i Vamlingbo då? Där står jag varje år och blir stekhet på bröstet och frostvit på ryggen och lyssnar på vårtal och körsång.
Är inte också vår eld värd att hamna på en karta?
I det längsta hoppades vi naturligtvis att katten Asterix inte skulle vara så sjuk som vi befarade. Men nu har provsvaret kommit. Cancer, elakartad.
En god vän berättade att han också kostade på sin katt en mindre förmögenhet när den blev sjuk. Till ingen nytta.
- Pappa skulle aldrig ha tillåtit det. En sjuk katt slösade man inte pengar på, den avlivades med ett nackskott.
Men det ska Asterix slippa. Hans nästa "behandling" blir en barmhärtig spruta hos veterinären.