Säg att du har vridit sönder ditt knä i en fotbollsmatch.
Vridit sönder det ordentligt, så att du verkligen känner att det här är paj på riktigt. Det knakar och krasar och gör fruktansvärt ont och du får skjuts in till akuten och väl där drar du en suck av lättnad för då är du inne i vårdapparaten, den fina fina vårdapparaten som du så svenskt litar blint på.
Du tycker det är lite konstigt kanske att du blir hemskickad med en ask Alvedon och rådet att ta det lugnt och vänta på en luddig kallelse till ortopeden som kommer "senare", i synnerhet som du behöver ditt knä i ditt rörliga arbete.
Men hej, det är ju Sverige, det är säkert rätt. Det är så här det fungerar.
Säg att du sedan, efter tolv dagars haltande smärta, äntligen ska få träffa din ortoped men istället möts av någon som vagt gissar lite kring ditt knä och säger att han tror det ena och det andra och är på väg att skicka hem dig med en ny ask Alvedon och kanske ett träningsprogram.
Men säg också att du av en ren slump, när du i princip är på väg hem, råkar träffa en riktig idrottsläkare som på tre meters håll ställer diagnos och undrar hur i herrans namn du kunnat gå runt så där i tolv dagar.
Du har inget bra svar på den frågan men blir lite förvånad (du var ju på väg hem) när han bums ordnar med artroskopi och sjukskrivning och hela den faderulla du förväntat dig redan dag ett.
Om allt detta hade hänt dig, eller någon du känner, hade du fortfarande haft samma förtroende för vår fina fina vårdapparat?
Jag har det inte. Historien ovan är dessvärre sann och hände en av mina vänner.
Han är på intet sätt unik. Hans exempel är inte heller ett av de värsta. Här handlar det ändå "bara" om ett knä på en före detta lovande fotbollspelare och han lär överleva i vilket fall som helst.
Min farsa gick det sämre för, han skickades hem från Roma vårdcentral med diagnos gallsten när han hade cancer och han dog inte så långt därefter. Så kan det också gå om man har otur och vår fina fina vårdapparat inte riktigt fungerar som det är tänkt.
Det är den här grejen med tur och otur jag inte riktigt gillar i det här sammanhanget.
Vård ska inte ha något med slumpen att göra. Det är inte som att du går in och lägger alla dina spelmarker på röd, sedan snurrsnurr? och? dammit! Ingen artroskopi i dag heller. Ingen magnetröntgen. Var god gå direkt till hjälpmedelcentralen utan att passera försäkringskassan.
Om man är sjuk eller skadad ska man ha rätt vård och man ska få den i tid. Det är sådant vi betalar för. Det är en enkel rättighet och det kan inte vara upp till en före detta lovande fotbollspelare eller en fysiklärare att ställa avancerade diagnoser på sig själva som ingen ändå lyssnar på.
De måste kunna lita på att saker fungerar som de ska.
Men, med tanke på att det ändå är så här det tydligen går till, så finns bara en utväg.
Man får låta bli att slå sig, helt enkelt.
Och cancer ska man verkligen passa sig för.
Annars får du gå direkt till Norra Kyrkogården utan att passera gå.
Gotlänningens mediedag hölls i måndags. Därför blir veckans lista på temat favorittidningar.
1) Gotlands Tidningar. Såklart.
2) Expressen. Min gamla arbetsgivare.
3) Filter. Långsamjournalistik.
4) Gotlands Allehanda. Bra, men inte lika bra som GT.
5) KIKaren. Öns bästa klubbtidning.