Vårbruket en månad försenat
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gotlänningen ringde runt till olika bönder för att höra hur det var med vårbruket som var en månad försenat
Det visade sig att de trots allt var ganska optimistiska. Höstgrödorna hade övervintrat bra, något som ingen hade trott var möjligt. Nu väntade man att sol och friska vindar skulle torka upp de våta jordarna.
Godsägare Alfred von Corswant på Stora Hästnäs sa att ännu var det mycket snö kvar på åkrarna. I vanliga fall brukade vårsådden vara avklarad i april. Han kom också ihåg ett år då man hade sått redan den 26 mars. Men nu kunde man nog inte komma igång förrän någon vecka in i maj. Men både höstsådda vetet och rapsen hade klarat övervintringen bra.
Lantbrukare Herman Hellgren, Skags i Östergarn, konstaterade att det inte blev någon färskpotatis till midsommar. Han tänkte sätta den första i veckan. Vårgödningen hade han fått ut, både på slåtter- och betesvallar, men vårsådden fick ännu bero någon vecka. Och även hos honom hade den höstsådda rapsen klarat övervintringen bättre än väntat liksom rågen.
Nämndeman Percy Falck vid Känungs i Hellvi var orolig för höstgrödorna. Visst såg det ut att ha klarat övervintringen bra, men om det nu kom nya kalla nätter fanns det risk för uppfrysning av rotsystemen på de vattenbemängda åkrarna.
Lantbrukare Elmer Thomsson, Allmungs i Havdhem, berättade att man haft mindre snö än längre norrut på ön. Men myrmarkerna stod ännu under vatten och hur det skulle gå med vårvetesådden var ovisst.
Nere på Storsudret hade snön smält undan innan den senaste kylan. Lantbrukare Elof Olsson, Gervalds i Vamlingbo, berättade om det som Percy Falck i Hellvi oroade sig för. Då snön försvann såg råggroddarna gröna och fina ut, men sen kom några kalla nätter och nu hade de förlorat sin friska färg. Om roten hade tagit skada skulle väl snart visa sig.
FÖR FEMTIO ÅR SEDAN pågick bygget av Ljugarns kommuns ålderdomshem i Garda - Ekbacken som det kom att kallas. Bygget hade startat i oktober året innan, strax innan jul hade man kommit under tak varför bygget kunnat fortgå i planerad takt trots den besvärliga vintern.
Men kostnaderna hade inte hållit sig inom den beräknade ramen, "men sådant är bevars inte ovanligt" skrev Gotlänningen. Cirka en halv miljon går det hela väl löst på, sa socialnämndens ordförande Erik Levander, Etelhem, vilket enligt SCB:s prisomräknare är 5,6 miljoner i dagens penningsvärde. Det räcker väl i dag inte till mer än ett par, tre villor.
"Att det blir ett förnämligt ålderdomshem, därom råder inget tvivel. Anläggningen dimensioneras för 20 vårdplatser och består av en vackert proportionerad byggnad med två sammanbyggda flyglar, vilka famna en öppen vindskyddad gårdsplan åt söder" skrev Gotlänningen.
Man hade så långt möjligt var använt gotländskt material. Teglet kom från Havdhems tegelbruk, cementhålstenen från Hemse där byggentreprenören Pettersson och Nilsson hade egen fabrik och snickerierna från Ljugarns snickerifabrik.
HUR FÅ PENGAR för att utveckla den gotländska turismen? var det stora diskussionsämnet när Gotlands turistförening höll årsmöte i april 1958.
Ett förslag som framförts var en turistavgift, vilket förekom i en del andra länder nere på kontinenten. Men hur skulle den tas ut? En tillägg på båt- och flygbiljetterna var en enkel lösning, men det ville vare sig Linjeflyg eller Gotlandsbolaget vara med om. En annan väg skulle vara en avgift som hotell, pensionat, rumsuthyrare och tältplatser tog ut men man skulle då inte nå alla turister.
Landshövding Åke Hovgard påpekade inledningsvis att det behövdes en rejäl årlig inkomst. Inte bara till turistföreningen utan även för att tillgodose ändamål inom Fornvännernas, Hembygsförbundets och Naturskyddsföreningens intressesfärer, "allt i avsikt att bevara det säregna i gotländsk natur och kultur". Bara en krona per turist skulle ge 75 000, snart kanske 100 000, kronor per år.
Hotelldirektörerna Sven Larsson och Hasse Bratt ansåg enda framkomliga vägen vara att de gotländska företag som tjänade på turismen ökade sina bidrag till turistföreningen och de menade då inte bara hotell och restauranger utan även köpmän i allmänhet, bryggeriet, mejeriet, slakteriet etc.
Men bokhandlare Hans Pettersson och köpman Gösta Björstam var skeptiska till möjligheten att få några väsentligt höjda bidrag från affärsmännens sida.
"Styrelsen skall fortsätta med sina funderingar i frågan och tar säkert emot goda uppslag utifrån" skrev Gotlänningen i referatet från årsmötet.
FÖR FEMTIO år sedan fanns fortfarande en omfattande hampodling på Gotland. 444 lantbrukare hade under 1957 odlat 973,4 hektar hampa. Det redovisades när Gotlands hampodlareförening höll årsstämma.
FRÅGAN OM badvakter på Toftastranden är inget som kommit som en följd av TV-seren Baywatch. Redan för femtio år sedan hade Röda Korset föreslagit att Stenkumla kommun skulle bekosta ett bevakningstorn och badvakter på stranden. Tornet hade kommunalfullmäktige i och för sig ingenting emot men bevakningen skulle bli för dyr varför hela förslaget avslogs.