Välkommen, kära stekare!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och du. Använd kondom, drick varannan vatten och ge fan i att pissa i våra gränder. Kram!
Så kom det äntligen. Regnet. Med dunder och brak. Om det hann bli så pass mycket att det gör någon större agrar nytta vet jag inte, men mina kryddor blev i alla fall glada. Det gav plötsligt perspektiv.
Tre utomhuskrukor med koriander, rosmarin och basilika. Det är numera all jord jag äger, sedan jag sålde gården i Hejde i fjol höst. Om man nu alls kan äga jord.
Regnet fick mig att sakna livet på landet. Då, när himlens portar öppnade sig, gick jag ofta ut naken i trädgården, lapade droppar direkt från skyn och lyssnade på när den omgivande naturen drack sig otörstig, medan hönorna kuttrande kurade under ladtaket.
Nu, i lördags, befann jag mig i en kvalmig innerstadslägenhet, där luften stod stilla och det dånade öronbedövande mot plåttaket. Jag längtade intensivt ut.
Vovven var snabb att haka på och en minut senare stod vi på Adelsgatan. Memma som naturen skapade henne - jag med shorts, tröja och sandaler. Runt oss hastade sammanbitna människor med paraplyer och regnkläder förbi.
Memma och jag strosade långsamt omkring innan- och utanför muren, log mot dem vi mötte och plaskade i pölarna.
Vi kom hem en timme senare. Genomblöta, levande och varma. Nära naturen, mitt i stan. Tänka sig.
Den här sommaren delar jag innergård med en bunt pizzabakande syrianer, armenier och spanjorer. Ett fantastiskt färgstarkt, charmigt, ganska högljutt och kulturellt brokigt gäng.
På dagarna jobbar de extremt disciplinerat och på kvällarna lutar de sig, i den mån verksamheten tillåter, tillbaka med ett glas ouzo med vatten, löser världsproblem och drar roliga historier. Ofta halv-rasistiska skämt om egna eller andras kulturer.
Härom kvällen frågade spanjoren plötsligt:
- Vad är det för skillnad på E.T. och en svartskalle?
- Vet inte, svarade syrianen.
- E.T. åkte hem när han kunde.
Spanjoren och jag skrattade så vi höll på att trilla omkull. Syrianen log artigt och frågade:
- Vem är E.T?
Spanjoren och jag fick ytterligare ett skrattanfall. Så berättade jag om den märkliga lilla rymdvarelsen på villovägar, som byggde en telefon, ringde efter hämtning och åkte hem till sin egen värld. Då skrattade syrianen också. Skrockande, gott och länge.
Bäst just nu:
Böcker. De senaste par veckorna "Tidvattnets furste" av Pat Conroy, Charles Darwins självbiografi och Carin Hjulströms nya "Finns inte på kartan".
Regn. Världen vore nog lite bättre om fler plaskade barfota i vattenpussar.
Terrassen. Där ska jag sitta av åtskilliga semesteraftnar. En vecka kvar...
Åsa Wallin