Vad ska jag göra - städa kanske?
Foto: Fredrik Persson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så var Kvinnodagen avklarad för det här året. Nu kan vi återgå till viktigare saker igen.
Däremot står våren för dörren.
Och med den solskenet.
Efterlängtat som aldrig förr om det inte vore för att man ser all smuts som man kunnat tänka bort under mörka halvåret.
Att putsa fönster är det mest otacksamma man kan syssla med.
Det syns direkt när de är smutsiga medan ingen lägger märke till nyputsade rutor.
Men så långt har det inte gått att jag behöver anlita TV4:s städteam i det nya städningsprogrammet. Jag har inget problem med ostädade hem. De är förvisso synnerligen ohemtrevliga och otrivsamma men jag förstår folk som prioriterar annat än att hålla ordning. Jag är en sån själv.
Jag har svårare att förstå hur man kan välja att visa upp sitt elände i rikstäckande teve.
Och noll förståelse har jag för motiveringen till att det är som det är:
"Jag vet inte vad jag ska göra".
Ehhhhh..... städa kanske?
Jag är hopplös när det gäller städning.
Alltså inte när det handlar om att sopa, damma eller putsa fönster. Det är jag riktigt bra på när andan faller på.
Men det här med att rensa och kasta bort saker. När man ser resultatet på såna försök är det inte feng shui man tänker på direkt.
Mer bäverstrategi, alltså samla på hög.
Sen kan man flytta på högarna, byta rum och byta ordning i högen.
Men när det gäller att kasta bort så har jag stor separationsångest.
Det brukar sluta med att jag bär ner allting i förrådet och då kan ni ju räkna ut hur mitt förråd ser ut.
Har allvarligt funderat på att släpa ut allting på gården och sätta upp en skylt: ta vad ni vill ha.
Utan att gå igenom sakerna för det vet man ju hur det skulle sluta.
Men det kan ju finnas nåt som kan vara bra att ha...
Bilen gick igenom besiktningen.
Ingen anmärkning.
I like.
Läste en insändare av Tina Westberg som var uppgiven efter sitt försök att ordna en middag med intressanta föreläsare på Kvinnodagen.
Tina hade lagt ner ett jättejobb och hade både krog och föreläsare klara.
Tolv anmälde sig.
Tolv.
Skittråkigt tycker jag.
Jag hade gärna kommit om jag hade vetat om att det planerades en sådan fest.
Hoppas Tina Westberg orkar göra ett nytt försök nästa år och att hon marknadsför det hela lite bättre då.
Tyvärr är många alldeles för naiva när det gäller marknadsföring och här är Tina inte på långa vägar ensam. Man tror det räcker att sprida ordet och kanske sätta in en gratisannons i en gratistidning som ingen orkar läsa.
Trots stenhård fokusering i enlighet med lagen om attraktion har jag fortfarande inte blivit rik. På pengar alltså.
Lagen om attraktion handlar som ni säkert vet om att allt blir som du vill om du verkligen vill det.
Alltså om du tänker på dig själv som en person med mycket pengar så blir det så.
Om du tänker på dig själv i ett nytt jobb så kommer du att få det.
Typ positivt tänkande i turbo.
Och SOM jag tänkt positivt.
Ändå.
Inget ekonomiskt oberoende trots att jag skulle nöjt mig med så lite.
En mille hade räckt.
Däremot såg jag att en kvällstidning var inne på samma spår som jag och hade intervjuat en rad kvinnor som berättade att de tyckte livet som rik var ganska behagligt och att tillgången på pengar gjorde det mesta lättare.
Det var väl det jag visste!
Detta är min nästnästnäst sista krönika på den här sidan.
Vad som kommer sen här på onsdagar vet jag inte, däremot vet jag att ni kommer att hitta mig på sidan elva de flesta dagar framöver.
Till sist.
Bara en stilla undran...
Nordman?
Melodifestivalen dog i lördags.
Må den vila i frid.