Vad ska jag göra i Hemse?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kan det vara vårkänslor?
Livet måste gå vidare även för oss som inte fullföljde Vasaloppet. Vi får nu försöka hitta andra värden här i Jämmerdalen, så att vi orkar blicka framåt. I alla fall fram till årets varpasäsong.
Därför inte ett ord mera om varför det gick som det gick och inga försök att skylla på väder, skidor, valla, förberedelser, den hemska Backen... Ingenting.
Bara lite kort om mitt besök på det förträffliga Vasaloppsmuseet mitt i Mora, där jag får veta att 119 löpare startade i första loppet 1922. I regnblandat snöglopp, urusla spår och på tunga träskidor vann Ernst Alm från Norsjö på tiden 7.32.49! Året därpå deltog den första kvinnan, Margit Nordin från Grängesberg och hon fick tiden 10.09.42 och var snabbare än flera manliga åkare. Därför beslutades att kvinnor inte skulle få deltaga i Vasaloppet och det gällde sedan fram till 1981. I en dator på museet skriver jag in mitt namn och får veta att Bernt Nilsson, Visby AIK fullföljer loppet (1964) på 11timmar 32 minuter och några sekunder, respektive Bernt Nilsson, Aftonbladet drygt två timmar snabbare året därpå.
Efter årets lopp står det nog att Bernt Nilsson, Visby IF Gute, tvingades åka buss från Smågan.
Med stort intresse läser jag listan över de gotländska kändisarnas årslöner. Mest tjänar krögaren Per Janek (2,4 miljoner) och minst byggherren Krister Hultberg och turistföretagaren Frej Hägglund, som inte tjänar någonting alls.
Synd är det också om Gotlands Allehandas chefredaktör Mats Linder, som har en årslön på 54 167 kronor. Hur överlever de? Pantar burkar och kör svarttaxi?
Kanske startar jag en insamling.
I senaste numret av gratistidningen Gotland Just Nu, som utkom dagarna före Internationella kvinnodagen, har Länsförsäkringar en stor annons med rubriken "Vi har ett toppat lag som spelar tillsammans med ditt företag".
Där finns också en gruppbild på det "toppade laget". Det är sex personer, fem män och en kvinna, som presenteras så här: Henrik Larsson, rådgivare, Hans Fransson, riskingenjör, Ulf Britse, skadereglerare, Lassis Östergren, rådgivare, Perra Malmquist, rådgivare och Marie-Louise, skadereglerare.
Veckans tävling: Vad är det för anmärkningsvärt (typiskt) med den annonsen? Bästa hitskickade kommentar vinner ett specialsignerat exemplar av min bok Nej, jag är inte dum... jag har bara lite otur när jag tänker.
Förra tävlingen, den om bästa berättelsen på sex ord, är nu avgjord. Ett tiotal godkända bidrag har inkommit, men några litterära mästerverk var de väl inte. Utom Jerker Johanssons i Visby, som jag tycker är riktigt bra:
Gosskör spelade dragspel nakna. Förlorade alt.
Pris: Sex pinfärska ägg från mina fritt strövande höns.
Har just läst en alldeles utmärkt bok om Stockholms kriminella värld och om överklassbarnens vilda liv runt Stureplan. Snabba cash heter den och är skriven av stockholmsjuristen Jens Lapidus. Vad jag förstår så är det en mycket realistisk skildring av den undre världen och det glamorösa livet, där pengar och droger finns i överflöd och där våldet är så utstuderat grymt.
Skakad lägger jag ifrån mig boken när jag mitt i natten läst färdigt den. Har sen svårt att somna och ligger och tänker på hur det kommer att bli om girigheten, egoismen, stressen, känslokylan i framtiden blir ett helt naturligt och accepterat tillstånd. Hos alla.
Finns det inte någon effektiv rörelse som strävar åt motsatta hållet?
Fortfarande i dessa tankar går jag morgonen därpå och släpper ut hönsen. En disig, mild morgon med en väldig aktivitet hos småfåglarna, som verkar vara välmående och levnadsglada efter den rekordmilda vintern med gott om mat.
Jag avundas dem. Att aldrig behöva oroas för bilbesiktning, dragspelsläxor (just nu åttondelsnoter), ekans framtid, det eviga blåsandet eller noteringen i almackan för i morgon, tisdag: Hemse kl. 13.
Vad ska jag göra där?
Min konspiratoriska misstanke om att dagens vanliga socker manipuleras, så att min hemkokta marmelad numera aldrig stelnar, har resulterat i ett brev.
Jag skrev att jag nu måste köpa det dyra syltsockret med pektin, vilket jag aldrig behövde göra förr när jag tillverkade marmelad. Bertil Grennstam, sylt- och marmeladkokare i Ljugarn, skriver:
Liksom du diggar jag köksarbete. Plockar bär i skogen och kokar sylt på spisen. Det finns något som heter Melatin. Köp det och använd vanligt socker. Misslyckas du då ........... köp färdig marmelad!
MEN VAD SKA JAG GÖRA I HEMSE I MORGON KLOCKAN 13?