24 september
Skuggan i spegeln, vem var det?
Förmodligen min egen. Fast det har hänt flera underliga saker i huset under de år jag bott här, så helt säker är jag inte. De gälla telefonsignalerna och bultningarna på ytterdörren som bara jag hör. Den svala handen som vid tre tillfällen kramat min bara fot under täcket. Och nu skuggan.
Tidigt på morgonen, utomhus hade det ännu inte riktigt ljusnat. Jag på väg från toaletten när jag plötsligt såg en skugga i spegeln i stora rummet. Skuggan passerade över spegelrutan och försvann. Jag hajade till men tänkte genast att det måste varit min egen spegelbild.
Jag låg sedan länge och funderade på om jag verkligen kunde se mig själv i spegeln. I den vinkeln? Men jag orkade inte stiga upp och testa. Det tog nog en timme innan jag somnade om.
-
Så fort man glömmer.
När Fredrik Gerttens film Bananas! hade premiär 2009 inledde jag omedelbart en personlig bojkott mot Dole-bananer. Filmen handlar om hur bananarbetare i Nicaragua blir sterila efter att Dole använt det förbjudna besprutningsmedlet DBCP. Dole dömdes till 3,2 miljoner dollar i skadestånd till sex arbetare.
Jag har ständigt ett antal långlivade bojkottaktioner på gång - till exempel Coca cola, Mac Donalds, varor från Israel, Gevalia, Dressman - och jag försöker vara konsekvent.
Men jag hade glömt bort bananerna från Dole. Ända tills jag för några dagar sedan såg den uppföljande dokumentärfilmen Big Boys Gone Bananas, som handlar om hur Dole stämmer Gertten och hans lilla filmbolag WG Film i ett försök att stoppa all visning av Bananas!
Men det fyra personer stora filmbolaget i Malmö besegrar den amerikanska multijätten Dole, som med svansen mellan benen tvingas betala en stor summa pengar till Gertten.
I dag återupptar jag bojkotten av Dole med att cykla upp till affären för att se vilket bananmärke de säljer.
Hoppas det inte är Dole.
-
Skrev om min namndemens i förra krönikan. Ibland tappar jag helt bort namn, till och med på mina barnbarn. Pinsamt!
Göran Jackson skickar ett tröstande (?) mejl:
Jag har samma problem. Jag har läst en tänkare som skrev i en citatbok att:
Först glömmer man namn, sedan glömmer man ansikten.
Därefter glömmer man att dra upp gylfen.
Och till sist glömmer man att dra ner gylfen.
--
Läser:
En kvinna utanför Lycksele slog ihjäl en fridlyst huggorm i somras och lade ut en bild på händelsen på Facebook. En person som såg det ilsknade till och polisanmälde kvinnan. Nu har hon fått sitt straff: 2 500 kronor i böter.
Visst låter det bekant?
Ja, självklart. Mediakändisen Carl Schulmans massaker av en fridlyst harmlös hasselsnok i en trädgård i Rute blev en riksnyhet. Länsstyrelsen polisanmälde men åklagaren lade ner ärendet i brist på bevis, trots att Schulman visat bilder på den sönderhackade snoken på sin blogg!
Skillnad på folk och folk? Eller på åklagare och åklagare?
-
På morgonen kontrollerar jag om det var mig själv jag såg i spegeln. Nej, omöjligt i den vinkeln. Men gatlyktan ute på vägen har kanske skapat skuggbilden?
Återkommer.
Och min affären säljer inte Dole-bananer. I alla fall inte den här dagen.
Tack!
Signerat Bison