Måndag morgon och klockan ringer 6.00. Barnen ska till dagis och skola, pappa är på fastlandet. Jag duschar, lägger fram små högar med kläder, ställer deras frukost framför teven och knäpper på Bolibompa. Sen smyger jag in i barnens rum och väcker dem försiktigt. Ingen reaktion. Jag väcker dem bryskt. Ingen reaktion. Jag tänder lampan, drar av täckena och släpar ner dem till soffan. De masar efter. Sen påbörjas den oändligt långsamma processen med smörgåsar, strumpbyxor, tandborstning och utekläder. Vi kliver ut genom dörren 8.00 och jag har redan gett upp första hälften av mitt morgonmöte på jobbet. Det får bli som det blir.
Efter mötet har jag fem missade samtal, två sms och ett röstmeddelande. Storebror är sjuk. Han är ledsen och har feber. Ont i bröstet. Jag är redan i kappan och skorna, halvvägs till bilen, kollar vilka vikarier som finns, beklagar, halvspringer, med gråten i halsen. Min lille pojke.
Det är något alldeles speciellt med sjuka barn. Jag blir en lejonmamma. Kör 60 fast det är ishalt, gasar mitt framför näsan på tre tonåringar vid övergångsstället. Fulparkerar utanför skolan och går med långa kliv över skolgården.
Han ligger med halvslutna ögon i soffan omgiven av fröknar. De har ställt fram en hink, utifall att. De har tagit tempen i örat. De har pratat med lugna röster. De har hämtat hans äpple ur väskan. Han orkar inte bita igenom skalet.
Vi åker hem och lägger oss i soffan. Jag hämtar kuddar och saft, sätter på en film. Klappar och klappar på hans hår och kinder.
Sen hämtar jag telefonen och går in på försäkringskassans app och anmäler vård av sjukt barn. VAB. Det är så fint att jag får gåshud när jag tänker på det. Att jag får släppa allt och gasa iväg och hämta mina barn. Om de så bara har lite feber eller ont i magen. Vi får kura ihop oss i soffan hela dagen och kolla på tecknad film och äta pannkakor och dricka jordgubbssaft. Och det får jag betalt för.
Morgonen därpå ligger vi kvar i sängen när pappa och lillasyster kliver upp. Vi somnar om i soffan framför ännu en tecknad film. Dricker lite saft. Låter dagen gå. Storebror och jag.
Förresten... finns det bara en bra sak med januari. Långkok. Trådigt högrev med lök, rotsaker, rött vin och timjan. Eller lamm med spiskummin, saffran, aprikoser och mandel. Ett gott bröd. Några tända ljus. Resten hade jag gärna varit utan.