Tryckare och bugg varvades med gammeldans
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Finns det nån som fortfarande förstår vad man pratar om när man säger så?
Sune-dagen är, eller var, inte bara namnsdag för 15360 svenska män, varav 7086 som heter Sune som tilltalsnamn.
Det är också dagen då man "på min tid" uppmärksammade 50-talet genom att klä ut sig i kjolar, pumps och hästsvans, alternativt smala slipsar och brylcreme. Främst var det på Säve som detta var en stor dag men vi försökte införa Sune-firande på Högbyskolan ett år minns jag. Vilket fick några att utbrista nedvärderande omdömen om "härmisar" och att vi "trodde att vi var så häftiga".
Jag minns inte om det fick något genomslag på Högbyskolan men på Säve var det stort och det ordnades även danser med Sune-tema ute i bygdegårdarna där kvällens bäst klädda Sune och Doris fick pris.
Jag tror att jag tjatat om det förut men nog var det fantastiskt att det kunde finnas så stort underlag att minst en bygdegård fylldes av dansanta människor varenda helg.
Att det roligaste man visste från det man var typ 14 år var att åka och dansa till Hermans och Jan-Erics (sedermera Imagine). Att man spanade in vem man ville dansa sistan med och lyckan om man blev uppbjuden av rätt person till "För att skiljas är att dö lite grann".
Oj, oj, oj.
Premiären på Logen i Hejde och Ekbacken i Garda var riktiga festkvällar. Som man längtat.
Tryckare och bugg varvades med... gammeldans.
Det är faktiskt ganska otroligt om man tänker sig att de som är 14-30 år i dag skulle samlas på samma ställe för att festa en helg. Dansa till dansband på lokal utan annan utskänkning än varmkorv och läsk i flaskor.
Ja jisses, ibland undrar jag om jag verkligen är född på samma århundrade som de som är unga i dag.
Men jag talar inte om 1800-talet utan om 80-talet.
I dag finns så vitt jag förstår inget ställe att gå på förrän man fyllt 18? Då finns det väl typ ett, Hamnplan, som släpper in en. Resten får man vänta med tills man är 20 eller äldre.
Jag var med i Levide-Gerum CUF som ordnade danser i Levide bygdegård ungefär varannan månad fram till slutet av 80-talet. Vi byttes om med bygdegårdsföreningen och det var alltså typ 350 personer som en gång i månaden tog sig till Levide för att dansa. Det kunde vara slutsålt på en halvtimme.
Själv började jag gå ut på dans i 13-14-årsåldern och precis i början fanns det ännu nattklubbar som började 23.00 och höll på till 03.00. Man kunde alltså åka på vanlig dans i en bygdegård och sen fortsätta till nästa för ytterligare ett par timmar när dansen var slut.
Mitt ute på vischan.
När man blev lite äldre åkte man för att dansa på Solhem. Det var dansband uppe och disco nere.
Sen kom ju Snäck där det också var dans ibland, men sen övergick allting till den sortens dans som utövas i dag på exempelvis Munken. Studsa lite upp och ner på de kvadratcentimetrar man har till sitt förfogande fram till typ halv två då det blir mer avancerad "pardans"...
I alla fall var det så förut.
Nu går jag ju aldrig ut längre så jag vet inte.
På lördag ska vi dock ut med jobbet på Wisby Strand och äta julmat och lyssna på Babben.
Det ska bli riktigt roligt och kanske man får dansa en "bump" med nån annan dinosaurie från slutet av 70-talet då denna dans var "inne".
Jag tror att några moves sitter kvar där i bakhuvudet: höft bumpar mot höft, två gånger var sida, armen böjd med tummen (som om man liftar) över axeln, två gånger varje sida. Sen ihop med händerna framför kroppen och slå dem mot ena axeln, ner mot låret på motsatt sida, andra låret, upp nästa axel. Klapp och hopp runt 45 grader.
Eller hur var det nu?
Men det bästa är ändå en härlig styrdans där man är samdansad. Det vill säga att han för och man följer så lätt som en vind. Det är något alldeles extra.
Jag har inte läst Vecko-Revyn sen jag var typ 25 men köpte ett nummer i går för att läsa artikeln om "den lyckliga horan" som orsakat sådan debatt. Jag lider verkligen inte av moralpanik, inte heller har jag något emot lite ytlighet och tramsigheter då och då. Jag tycker också att den fria pressen och yttrandefriheten är värd ett och annat publicistiskt lågvattenmärke.
Men denna tidning kan jag inte rekommendera någon enda tänkande människa. Den är så cynisk så man mår illa. Den skulle kunna vara rolig om den var gjord med ironisk udd men sorgligt nog var allt på fullt allvar.
Det var nog en form av "freudian slip" när jag tippade ut hela min lunchsoppa på tidningen så det såg ut som någon spytt på den...