Truckförare störtade nio meter i Storungsbrottet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det gamla trädet kallade "häradsaiki" och stod ett stycke in på den smala vägen från stora vägen sydost om Vall kyrka över till Akebäck.
Ekens omkrets var vid stubben cirka 4,5 meter och i genomskärning 1,5 meter. En meter över marken var stammens omkrets 4,2 meter och denna grovlek behöll trädet till en höjd av tre meter ovan marken där kronans grenar utgick. Ekens totala höjd var tio meter och kronans genomskärning omkring tolv meter.
Enligt experterna trodde man att eken skulle klara sig i ytterligare hundra år trots att stammen var ihålig med tre sprickor i skalet. Trädet utgjorde inget trafikhinder trots att det stod i vägbanans södra kant. Vid en tidigare vägbreddning hade trädet sparats. Eken var ett känt naturminnesmärke i bygden inte minst då den markerade gränslinjen mellan norra och södra häradet.
Hur är det med eken i dag? Finns den ännu kvar? Skulle vara trevligt om någon vill höra av sig och berätta.
nEN TRUCKFÖRARE hade turen på sin sida då han med trucken störtade nio meter vid Storugns-brottet i början av januari 1958. Olyckan kunde lätt ha fått svåra konsekvenser, skrev Gotlänningen. Trucken störtade nio meter från en grustipp dit den hade kört. Föraren Sture Kahlbom från Hangvar skulle tippa av ett lass grus men när han var en meter från kanten rasade denna och den stora trucken, som vägde åtskilliga ton, störtade ner och hamnade med hjulen i vädret.
Kahlbom höll ett krampaktigt tag i ratten och skyddades av hytten och fick bara mindre blessyrer.
nGOTLANDS SISTE vagnmakare Josef Eriksson, Stenkyrka, firade 50-årsjubileum som snickare i januari 1958 i samband med sin 75-årsdag. Gotlänningen hittade honom hemma vid Hälge där han stod i snickarverkstaden. Han gjorde fönsterbågar till grannen och klagade över att träet var mycket mera tungarbetet än förr. Han hade hittat en gammal planka som var hundra år, det var virke det! Den hade sågats vid Jungfrusåg i Lickershamn och nu skulle den bli ben till en soffa.
Josef Eriksson var född vid Häftings i Hangvar och flyttade till Stenkyrka på 20-talet där han blev snickare trots att hans förfäder i 200 år varit smeder. Efter ett år i Stockholm återvände han hem och fick jobb på ett kajbygge på Furillen.
Eriksson var en storberättare och visste mycket från gamla tider. Han berättade bland annat att man odlade raps i Hangvar redan på 1880-talet och redan då härjade rapsbaggen. Tröskningen gick till på ett annat sätt på den tiden. Vid Ihre, som på den tiden ägdes av gamle Malmros, lades rapsen ut i en bred gång i ladugården och sedan fick grabbarna rida hans sju hästar fram och tillbaka tills fröna var uttrampade medan gubben höll takten.
Sedan kom ångtröskorna, det första ångtröskverket till Gotland kom till Hangvar 1892. Den första sågklingan kom till ön för jämnt hundra år sedan, en stor anläggning med arton klingor. Det var givetvis Bröderna Graham vid Västerlaus och de hade stora skogsavverkningar på norra Gotland. Bönderna gjorde fina förtjänster med körslor i skogarna och virkesleveranser till Klintehamn där virket skeppades ut. Men bönderna fick absolut inte använda piskan till hästarna.
Sista stora skogen på norra Gotland gick 1892-93, den ägdes av kyrkoherde Karlesson vid Suderbys och så länge han levde fick den inte röras, men efter hans död var den snart borta.
nTROTS ATT stenindustrin hade sekelgamla anor på Storsudret hade det knappast funnits några spår efter hur ett stenbrott såg ut förr i tiden. Denna brist hade Havdhem hembygdsförening beslutat sig för att avhjälpa. Föreningen hade iordningställt ett stenbrott efter gammalt mönster vid de så kallade råirar på Bassaldersbackar i Grötlingbo.
Idén att rusta upp "käulu" kom från Edvin Lindqvist, varpå föreningen arrenderade området i 49 år. Eftersom alla var med på noterna fanns det inga svårigheter, utan det var många som bidrog med material till företaget. Man hade skänkt skog till en bod som alltid fanns förr vid varje stenbrott och där varje slag av gamla stenhuggningsverktyg skulle förvaras. Grötlingbo hade nu fått ännu en sevärdhet som kunde locka turister, skrev tidningen.
nI GOTLÄNNINGENS SPALT "För femtio år sedan" kunde man läsa att man på nyåret 1908 påbörjade bygget av bankhuset i hörnet av Hästgatan och Strandgatan. Det var Bank AB Södra Sverige som uppförde huset och byggmästare P Retzner hade lovat att ha huset under tak till den första september samma år. Femtio år senare fanns Handelsbanken i huset och i dag är det PayEx.
nVISBY VÄNTADE ett stjärnspäckat besök från Hollywood till sommaren. Stjärnorna skulle bo på Snäck och redan i januari rådde en febril brådska på hotellet. Ett antal rum skulle byggas om till stjärnsviter och det var mycket som skulle göras om inför att Visby skulle bli filmstad till sommaren.
Filmen som skulle spelas in var Darryl F Zanucks jorden runt-trillern "Lyxsresan". Rollbesättningen var imponerande med Greorgy Peck, Jayne Mansfield, Ava Gardner, Lauren Bacall och Juliette Greco.
Filmsällskapet skulle hålla på en vecka på Snäck och det var filmbolaget Fox som skulle stå för inspelningen. Visby var en av tre inspelningsplatser på det här halvklotet. De övriga var Rhodos i Grekland och Mombasa i Afrika.
Visby var känt som rosorna och ruinernas stad men eftersom det var ont om rosor på försommaren så skulle rosor fraktas hit från Rivieran.
Snäck-Bratt skulle nu bygga om rummen till stjänsviter till första veckan i juli då inspelningen skulle starta.
Men kom de verkligen hit, de amerikanska stjärnorna? Vid en snabbkoll i tidningen i början av juni har jag inte hittat någonting. Tacksam om den som eventuellt vet hör av sig.