Alla är dåliga förlorare. Punkt.
Däremot kan man vara mer eller mindre bra på att dölja det.
Att kunna ta en förlust, att inte skylla ifrån sig, att erkänna att man inte räckte till och att motståndaren gjorde det bättre är en grundläggande egenskap. En uppförandefråga, en uppfostringsfråga.
Det gäller inte bara idrott. För nederlag lider vi överallt. På jobbet. Hemma. I skolan. Det är hårt att tvingas inse, men ibland gör andra saker bättre, mer genomtänkt, snabbare.
Därför har polisen ett av de mest otacksamma jobb man kan tänka sig. De ska, bland annat, att sätta dit folk som gör fel. Och den som blir ditsatt har förlorat.
Oavsett vad det är man håller på med för fuffens, stort eller litet, ligger det i sakens natur att inte vilja bli avslöjad. Min poäng är att det lönar sig föga att gnälla på den som har ett uppdrag att se till att våra lagar och regler följs.
Jag är därvidlag varken bättre eller sämre än genomsnittet.
När jag åkte dit för fortkörning härförleden satt jag bakom ratten och svor genom sammanbitna tänder över nitiska snutar som tvunget måste sitta och drälla med en laser precis där jag körde. "Har ni inget jobb att sköta", tänkte jag men sa inget och tur var väl det eftersom det var just sitt jobb de skötte. Med den äran, får motvilligt erkännas.
Det var inte deras fel att jag medvetet sket i hastighetsgränsen, men jag är en dålig förlorare.
Den senaste veckan har polisen på Gotland fått mer eller mindre onyanserad kritik efter att ha sprängt en knarkliga. Den har anklagats för både det ena och det andra eftersom ingripandena inte var vad vi är vana vid på Gotland. Lägenhetsdörrar bröts upp, folk fördes bort i handbojor, barn blev vittnen och familjer splittrades.
Jag tror inte, till skillnad mot vissa av de dåliga förlorare som skrivit arga inlägg på facebook och diskussionsforum, att polisen tycker det är kul att slå in dörrar och dra blankt.
Jag tror att de gör vad de måste för att fullfölja det uppdrag de fått av oss, medborgarna, som trots allt i slutändan bestämmer vilken typ av land, vilka lagar och vilken sorts poliskår vi vill ha.
Sannolikt hade polisen mycket hellre, om den kunnat, ringt buset och sagt "tjena, vi vet vad ni gör, är ni snälla och kommer hit? Förresten, glöm inte att ta med knarket".
Det är klart att det finns dumskallar och klantarslen också hos polisen. Men hos en så pass kontrollerad och kvalitetssäkrad myndighet begränsas dumskallarnas handlingsutrymme ganska hårt. Till skillnad mot många andra verksamheter, kan tilläggas.
Det som slår mig när jag läser om kritiken mot polisens insats är den totala bristen på eftertanke.
De missar det självklara i att saker man gör får konsekvenser i olika grad. Kör man för fort får man böter. Misstänks man handla med jättemycket knark kan man få se sin lägenhetsdörr bli sönderslagen av folk med dragna vapen.
I min värld är det inget konstigt.
Att vi sedan, i vår ångest över att vi inte tänkte efter före, blir dåliga förlorare och skjuter budbäraren är en helt annan sak.
Så kom den till slut, snön. Veckans lista. Fem saker att göra med snö.
1) Sopa ihop den och köra den till Norrland.
2) Äta den. Om den inte är gul, och om man är yngre än sex år.
3) Skrapa bort den från bilrutan med ett trasigt cd-fodral.
4) Ta med den in under skorna så det blir en pöl i hallen som du sedan kan trampa i.
5) Flytta den från ett ställe till ett annat med en skyffel.