6 maj
Tänker ägna större delen av den här krönikan åt husliga, trädgårds- och fiskerirelaterade göromål. Alltid retar det någon. Eller, alltid gläder det någon, som då får veta att det finns värre klantarslen än dom själva.
-
Jag börjar med min senaste ”kökshobby”, koka makaroner till hönsen. Mina höns älskar kokta makaroner.
När jag fyllt kastrullen och satt den på spisen går jag, i väntan på att kokningen ska komma igång, och uträttar små sysslor. Det kan vara vattna blommor, kolla mejl, sitta och fundera på livet eller ringa korta telefonsamtal.
Efter drygt en kvart, nu senast en halvtimme, kommer jag plötsligt ihåg makaronerna. De är då mycket välkokta. Makaronerna längst ner i kastrullen är dessutom ordentligt fastbrända och kolsvarta.
Hur gör man ren en makaronsönderbränd kastrull? Jag har redan provat den ”osvikliga metoden hastigt uppkok av vatten och bakpulver” (internet), så det tipset behöver jag inte få en gång till.
Jag äger nu tre kastruller som väntar på att åter bli ”i skick som nya”.
–
Plötsligt vaknade trädgården och jag som ännu inte hunnit få av mig långkalsongerna! Ej heller hunnit få iväg gräsklipparen på service, vilket jag hade tänkt göra redan sent i höstas då han som servar inte har någonting att göra.
Nu har han däremot att göra och min klippare står förmodligen längst borta i ett hörn av verkstaden och allra underst i högen av andra gräsklippare, som också borde ha varit på service redan då i höstas.
Och gräset växer så att det syns minut från minut.
–
Från mina fiskebankar drygt trettio meter ute till havs finns inte så mycket att berätta.
Förutom att iden går till. I mitt korta nät för lax, sik, abborre och flundra hade jag i morse sexton id. Stora bamsar som trasslat till allting till den milda grad, att jag fick ägna större delen av förmiddagen åt att reda ut eländet.
Trots det vill jag passa på att tala om, att den dagen det blir förbjudet att fiska med nät nära stranden, vilket är på gång, då ska jag fortsätta vada ut mina nät ändå. Det nöjet ska lagstiftarna inte lyckas ta ifrån mig. Jag, en blivande tjuvnätfiskare!
–
Åter till trädgården.
Mina fingrar är väldigt lite gröna, men jag tycker om att plantera, mindre om att gödsla, rensa och vattna, men älskar att skörda, sylta, safta och lägga in.
Överallt utanför affärerna ligger det nu enorma staplar av säckar med olika slags jord. Så-, planterings-, ros- och en mängd andra olika slags undergörande jordar. Utan dem förvandlas trädgården snabbt till en steril öken. Det är i alla fall det trädgårdsindustrin vill att man ska tro. Så jag åker iväg och handlar tre säckar planteringsjord. Medan jag håller på och lastar in säckarna i bilen kommer en man, som jag känner väl. Han ser inte alls glad ut och förklarar varför:
-Jag köpte sexton säckar jord med kogödsel. För en stund sedan lyssnade jag på ett trädgårdsprogram i radion och fick veta att det nästan inte finns någon kogödsel alls i säckarna. Det är bara vanlig jord!
Jag åker hem och blandar hönsgödsel i min köpta jord. Just nu är det potatis, rödbetor, majs, gurkor, jordgubbar, bönor och rabarber som gäller.
–
Bara under under den korta utflykten för att handla jord, har gräset vuxit en decimeter!
Jag måste be gräsklippeservaren att rappa på.