Graham Greene, Patrick Modiano och Klas Östergren är tre författare som förenas av att de är bra författare. Och de är bra författare av samma skäl. De ger oss unika berättelser och en unik atmosfär. Och du som läsare bjuds in att delta.
Nobelpriset i litteratur tilldelades 2014 en riktig europé. Patrick Modiano (född 1945) en fransman född i Belgien med halvungersk mor och grekisk (?) far. Han fick priset för att han är en bra författare. Graham Greene (1904 – 1991), engelsman men långa tider bosatt i Frankrike, fick aldrig Nobelpriset, trots att han är bra författare, men lär ha varit väldigt nära. Klas Östergren (född 1955), stockholmare, skåning och en bra författare, har kanske genom inträdet i Svenska akademien, diskvalificerat sig själv som framtida nobelpristagare. Nej förresten, han är svensk. Eyvind Jonsson och Harry Martinsson har för lång tid framåt stoppat alla svenskar från den utmärkelsen.
Varför är dessa tre författare bra och vad kan de ha gemensamt? Jo, de kan berätta och de kan skapa en unik atmosfär. Om Modiano har det sagts att han skriver samma bok om igen och om igen. Om Graham Greene har det sagts att han alltid förlägger handlingen i sina böcker till Greeneland. Och om Klas Östergren säger jag nu att han alltid suger in läsaren i ett alldeles speciellt landskap. Jag tackar för allt detta. Alla dessa tre författare berättar unika historier placerade i unika miljöer. En fängslande intrig rullas fram. Men bortsett från denna intrig är man som läsare fångad i en iscensättning. Det sätter läsarens egen fantasi i rörelse. Man blir som läsare en deltagare, inte enbart en iakttagare. Läs Östergrens ”Giganternas brunn”, läs Greenes ”De skeppsbrutna”, läs Modianos ”Dora Bruder”. Den senare bevisar det lilla formatets storslagenhet. Den första bevisar människans utsatthet och i de ”De skeppsbrutna” bevisas att nära är långt borta och att långt borta är nära. Dessutom får man där stifta bekantskap med min födelsestad Nyköping. Tänka sig att Graham Greene har skrivit om Nyköping av alla städer här på jorden! (Men största delen av handlingen tilldrar sig i Stockholm). I ”Giganternas brunn” befinner vi oss kanske på Gotland, i vart fall vid Östersjön. I ”Dora Bruder” befinner vi oss så klart i Paris (Modiano lämnar aldrig den staden). Men i alla tre böckerna befinner vi oss i en alldeles särskild värld och samtidigt i oss själva.
Läs och njut.