Trädgårdsarbete i januari oroar
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vinden tar i och jag gläds över husets tjocka stenväggar som säkert kan motstå orkaner. Därför tänker jag invänta stormen inomhus och ligga i TV-soffan och titta på skidskytte.
Dock ska jag göra en liten utflykt till Macken och lämna in tipset, för idag startar SM i stryktips och jag siktar i år på att bli bäste tippare här nere på Storsudret. De två senaste åren har segern gått till personer, som utan egentliga kunskaper om fotboll skrivit ner sina tipsrader och sen haft den mirakulösa turen att få tillräckligt många rätt.
Så får det inte gå till och jag ska nu bevisa att kunskap i längden besegrar slumpen.
Har telefonkontakt med fårfarmaren Peter Pettersson i Hellvi i en fråga som handlar om lammens eventuella negativa inverkan på klimatet.
Det låter invecklat och är det också, så jag ber att (kanske) få återkomma när jag bättre förstår vad det egentligen handlar om.
Men en färsk rapport från Petterssons fårfarm vill jag ändå lämna: Under de senaste åren har P. noterat att hans får enbart lammar under kontorstid!
- Förr fick jag ofta stiga upp mitt i nätterna när det var lammning på gång, men nu sker den enbart på dagtid. Vad det beror på vet jag inte, men jag tror inte det är på grund av lammens omtanke om min nattsömn, säger han.
Står och drar i min gummislang och låtsas åka skidor. Dödens tråkigt, men armarna blir förhoppningsvis lite starkare inför Vasaloppet. Någon snö att träna riktig skidåkning på har jag däremot slutat hoppas på. Vintergäcken blommar ju redan.
Om det nu blir som jag befarar, att jag inte orkar längre än till Mångsbodarna och blir forslad med buss till målet i Mora, har jag planerat hur jag ändå ska göra en värdig sorti ur mitt livs sista Vasalopp. Jag tar mina skidor i handen och går upp till målfållan, där det hela tiden strömmar in åkare som klarat alla nio milen. Jag beblandar mig med dem, ser lagom trött ut och går därifrån som en man som trots hög ålder ändå tagit sig i mål.
Har jag tur så är TV där och intervjuar Vasaloppets "blåbär" och när de får veta att jag är gotlänning frågar de:
- Hur mycket skidåkning har du kunnat träna i år?
- Inte en meter. Jag har bara stått och dragit i en slang, svarar jag då.
- Hur var loppet?
- Det var tungt fram till Mångsbodarna.
- Gick det lättare sen?
- Ja, mycket.
- Grattis till en fantastisk prestation!
- Tack.
I förra krönikan efterlyste jag någon lämplig bok att läsa högt ur för de gamla på Sudergården.
Det kom massor med förslag. Den bok som föreslogs mest har jag tidigare aldrig hört talas om. Potensgivarna heter den och handlar om två ogifta hemmadöttrar i Skåne, som på ålderns höst startar en postorderfirma för potensökande medel. Jag har skaffat boken och ska nu först läsa den själv för att se om den är lämplig för högläsning.
Det är den nog, men för säkerhets skull börjar jag med Trollbunden av Ebba Richter, som handlar om hennes barndom i Grötlingbo.
Och alla ni som hört av er, tack för ert engagemang!
För att i någon mån belöna kroppen för den dagliga Vasaloppsträningen (gummislangen) köper jag en stor påse av mina favoritchips att ha till skidskyttet.
"Nu ännu godare" står det på påsen och det är därför med stora förväntningar jag tar plats i soffan och river upp påsen. Men inte är de här chipsen godare! Tvärt om, de är betydligt mera menlösa än de gamla. Hur gör jag nu, kan jag skriva till chipsfabriken och kräva pengarna tillbaka? Jag har ju trots allt ätit upp hela påsen, för de smakade inte direkt illa. Men definitivt inte godare.
Jag känner mig lite som en annan viktig konsumentgrupp. Hundarna. I reklamen för hundmat står det ofta just "Nu ännu godare".
Vem har provsmakat?
Mellan skidskytteloppen går jag ut i trädgården och gräver lite. Det finns ju inte minsta tillstymmelse till tjäle och vi har bit areal, drygt tre kvadratmeter i anslutning till vinfältet, som är alldeles vildvuxet med ogräs. Där frodas i princip allt som vi inte vill ska där. Stora fula grästorvor, ringlande brännässlor, djupt rotade björnbärsplantor och massor med vild palsternacka.
I synnerhet palsternackan ser jag som en fiende. I somras fick jag massor med stora äckliga blåsor på armar och ben och de kliade så att jag inte kunde sova på nätterna. När jag till slut ringde sjukvårdsupplysningen frågade hon som svarade:
- Har du palsternackor i trädgården? Och det har jag ju. Jag hade gått med blottad överkropp och ryckt upp plantorna med bara händer och resultatet blev ungefär som att naken krama ett bestånd med hundloka. Så här ska nu grävas och istället planteras något att glädjas åt.
Fast trädgårdarbete i mitten av januari! Någonting är galet.
Redan i första omgången av Tips-SM tar jag, som väntat, ett stadigt grepp om det lokala startfältet. Bland de sjutton tipparna här längst nere på ön ligger jag med mina tio rätt på en delad sjunde plats. Helt perfekt med tanke på att Björn Ferry vann lördagens skidskytte, trots att han efter första skjutningen låg långt ner på listan. Det gäller att disponera på rätt sätt. I hela Sverige har jag en hedrande 15955:e plats, bara tre rätt efter ledaren.
Och eftersom det är fem omgångar kvar och bollen är rund kan ju allting hända.
SSignerat Bison