Försommartorkan, det gotländska återkommande gisslet, hade infunnit sig. Väderleksutsikterna var gynnsamma, men vädret blev ändå det motsatta i verkligheten. En millimeter regn hade uppmätts på Stora Karlsö när Gotlänningen ringde runt och kollade läget.
Hos Nils Dahlbäck på Ihre gård i Hangvar hade man fått fem mm regn sedan sådden, ändå tyckte Dahlbäck att grödorna såg hyfsade ut trots att man behövde regn.
Konrad Olofsson, Västerbjärs i Gothem misstänkte att de två närmaste veckorna kom att bli kritiska i fall det inte kom regn. I Gothems åns dalgång klarade sig säden ännu mycket bra och klövern som man nu slog var fin men på torrare jordar var det värre. Betorna på Lina myr klarade sig ännu utan regn.
Skapligt i torkan klarade sig också de lägre jordarna vid Sven Olsson, Långmyre i Hamra. På de högre belägna jordarna torkade dock både hö och betor.
Alla som Gotlänningen var i kontakt med längtade dock efter en rejäl rotblöta. Men försommartorkan var ett gissel som återkom varje år och 1957 var inget undantag.
Annat var det i södra Europa där det oroliga vädret ingav farhågor. Extrema väderleksförhållanden rådde, kvicksilvret bara steg och steg i termometrarna. Paris, Norditalien och Schweiz hemsöktes av våldsamma skyfall. På Sicilien uppmättes 39 grader medan regnat vräkte ner och i Paris rådde under fyra timmar oavbrutet skyfall. Hus spolades bort och nya floder uppstod. I Schweiz regnade det och åskade flera dagar i streck. Men här hemma var det torrt.
&#F075;VEM VAR WILHELMINA SKOGH? Jo, det var en mycket framgångsrik och känd gotländska, född 1849, död 1926. Hon drev med stor framgång hotellrörelser i landsorten.1890 blev hon chef för Grand hotell i Stockholm. Hon lät bygga Foresta på Lidingö som privatbostad och som så småningom också blev hotell.
Gotlänningen som för femtio år sedan hade en spalt som hette "För femtio år sedan" skriver i juni 1957 att den kända Wilhelmina Skogh, den märkliga gotländskan kom till sin fosterö för några dagar och bland annat besökte sin födelsesocken Rute.
Därvid inbjöd hon några av barnen i Rute folkskola att tillsammans med sin lärarinna göra ett besök i Dalarna på hennes bekostnad.
&#F075;NS - manskören Nio sångare - fanns i Visby redan för hundra år sedan. 1957 hade de utökats tillfälligt till tolv och en junimorgon påbörjade de en sångarresa Gotland runt med ångaren Klintehamn. Starten blev dock inte så lyckad, det regnade och blåste sydlig storm. Klintehamn var första anhalten och när båten anlände dit var de flesta sångarna sjösjuka, munterheten steg inte nämnvärt eftersom det hällregnade i Klinte.
Det kom bara trettio personer till konserten, mycket beroende på att det pågick konfirmation i kyrkan.
Fortsättningen blev dock bättre trots att det ogunstliga vädret fortsatte, men publiken mötte upp. Särskilt välbesökta var konserterna i Öja och Fårösund. Sångarresan bedömdes som både framgångs- och ärorik för NS-arna.
&#F075;MAN HADE NU FATTAT ett beslut att norra Gotlands kronikerhem skulle byggas i Fårösund. Det hade rått stor diskussion om platsen och Johan Ahlsten, Erik Forslund och Arthur Nilsson hade helst sett att frågan blivit uppskjuten. Ett tag såg det ut att bli Lärbro, men nu verkade Fårösund avgå med segern. Gotlänningen ville inte lägga sig i den debatten, men publicerade ändå en mycket vacker bild i naturskön omgivning från Tingstäde.
&#F075;FREDAGEN DEN 28 JUNI fyllde Mathilda Olofsson, Båtels i Lojsta femtio år. Hon var det moderna förenings-Gotlands mest framgångsrika kvinna, aktiv inom bondeförbundet från unga år och hon var med om att bygga upp SLU-rörelsen på ön.
Framför allt var den gotländska SLKF- rörelsen intimt förknippad med Mathilda Olofssons namn.
Mathilda Olofsson var en föregångskvinna inom politiken. Hon hade det inte lätt med "gubbarna" som var väldigt skeptiska mot kvinnor i politiska sammanhang. Men Mathilda var en kämpe och hon fick slita hårt.
Hon blev ordförande i det 1944 nystartade SLKF-distriktet.
Många skakade på huvudet och spådde snar upplösning av det nystartade distriktet. Men de spådde fel, tvärtom ökade det i rekordfart.
Vid starten hade man 44 medlemmar, 1957 var antalet uppe i 1 200 medlemmar på 54 avdelningar. Organisatören bakom allt detta arbete var Mathilda Olofsson, men inte bara då det gällde det organisatöriska, hon tog också del i arbete ute på fältet.
Mathilda Olofsson var en duktig talare och organisatör och hon höll mängder av föredrag.
&#F075;BUTTLE 1100-talskyrka stod nu i tur att återinvigas Många vackra målningar hade åter kommit i dagen med hjälp av konstnärerna Erik Olsson, Harald Norrby, Våga Lindell och Arne Fransson. Den gamla orgelläktaren som förut fyllt hela tornrummet hade tagits bort och bytts mot ett podium där läktarskranket lämnats kvar.
Nytt golv av stenplattor hade lagts in och bänkarna hade gjorts bekvämare.