Tiljans drog rekordpublik och kallbadhuset invigdes
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Visbyhimlen log på Tiljans 7:e födelsedag. Vindarna lekte i flaggdukarna och åskådarna gonade sig i kvällssolen. Vid grindarna kunde lyckliga hemvärnsmän räkna in en rekordpublik på drygt 4.000 personer, ett bevis på att detta evenemang är av det slag som folk vill ha. Något enkelt och okonstlat, något med schwung och gott humör.", inledde Gotlänningen sin artikel.
"Snabbt och säkert annonserade kvällens konferencier Tore Dahlgren de olika numren, och lika säkert följde pianisten och jurymannen K. E. Eriksson, de uppträdande på klaviaturen."
Segrade gjorde elvaårige violinisten Lars Gunnar Bodin och 17-åriga Monica Olofsson som deklamerade en dikt; som framgick av förra veckans femtioårskrönika vann hon även talangtävlingen vid Stångaspelen.
För kvällens stora gästframträdande svarade sångstjärnan Chiela Philip som "mörk, vitklädd och tjusig sjöng sånger från Spanien, Mexico och Portugal, allt på originalspråk." Namnet och repertoaren till trots var hon född i Visby. Britta Källman, dotter till E Källman som var direktör för Gotlandsprodukter, en firma som låg vid Södertorg. Hon var bara tre, fyra år gammal när familjen flyttade till Nyköping men kärleken till Gotland satt i och sommaren 1958 semestrade hon med maken i Tofta. Redan i skolåldern uppträdde hon som sjungande underbarn och hade sedan studerat sång i bland annat Spanien. I Sverige hade hon slagit igenom tre år tidigare när hon i radioprogrammet Värdshuset Tuppen bland annat sjungit Gotländsk sommarnatt och hon skulle till hösten 1958 få ett eget radioprogram.
Någon som kommer ihåg hur det sedan gick med karriären? En sökning på nätet ger endast några skivtitlar från mitten av 50-talet.
1958 ÖPPNADE nya kallbadhuset i Visby. "Ett elegant och riktigt arbete, förnuftigt i alla detaljer" skrev Gotlänningen om byggnaden som härom året revs för att ge plats för en nyare.
"Hos fru Maj-Britt Dahlström i den kombinerade kiosk-biljettförsäljningen tas de badlystna emot. Byggnaden är enkel och ren i linjerna. Inga onödiga krusiduller. En mittgång, inramad av ett grönt plank leder ut mot plagen. På sidorna om denna gång ligger dam- resp. herravdelningarna, med avbalkningar för ombyte placerade i en loggia, omramande en sandplan. Ena halvan av avdelningen är cementerad och utrustad med trätrallar till soldyrkarnas tjänst. Allt lyser i sommarglada färger - blå parasoller, gula och röda stolar, ett blått och rött staket. Duschanordningar i olika format finns installerade. Nere på plagen råder samma färgglädje."
Premiärdagen såldes cirka 250 biljetter till badande.
SÄLLSKAPET DBV firade sin traditionella högtidsdag i Åhsberska hagen. Ordföranden rektor Simon Carlsson erinrade i sitt högtidstal om sällskapets instiftande av fri- och fattigskolan för stadens barn med så småningom eget skolhus på Klinten ovanför domkyrkan. Talaren hoppades att Visby stad skulle förvalta det kulturminnesmärke som skolan innebar på ett bättre sätt än dittills och att den så småningom skulle bli inbäddad i lummig grönska i stället för stenöknen där uppe.
I dag huserar Östersjöns Författar- och Översättarcentrum i den gamla skolan och den lummiga grönska som efterlystes för femtio år sedan lyser ännu med sin frånvaro.
1958 INVIGDES alkoholistanstalten Västerbyhemmet i Burgsvik. Det gamla hotellet Karlshäll hade förvandlats till en, enligt Gotlänningen, mycket förnämlig vårdanstalt med 28 platser, "där själva miljön synes erbjuda de bästa förutsättningar för ett gott resultat".
Invigningen förrättades av förste byråinspektören Fritz Hag vid Socialstyrelsen. I sitt tal förklarade han att socialstyrelsen från början inte varit så intresserad av att förlägga en alkoholistanstalt till Gotland. Den hade emellertid böjt sig för det oerhört starka intresse för saken som visat sig finnas hos organisationer och enskilda på Gotland. Och han kunde nu konstatera att stiftelsen, som svarade för Västerbyhemmet, åstadkommit en mycket förnämlig skapelse, "som förvisso komma att fylla sin plats i vårdsystemet på ett sätt som gotlänningarna inte behöver skämmas för".
Upphovsman till att hotell Karlshäll blivit vårdanstalten Västerbyhemmet var riksdagsmannen Georg Pettersson, "som vill ha allt som tänkas kan till Gotland".
Västerbyhemmet är nu nedlagt sedan ett antal år tillbaka. Gotlands Vård och Konvalescenthem AB som arbetar med rehabilitering för gravt psykiskt funktionshindrade har tagit över fastigheten.
SOM JAG BERÄTTADE om för två veckor sedan firade baptisterna på Gotland hundraårsjubileum 1958. Minneshögtiden hölls vid Brissund och där berättade landstingsman Erik Forslund om sina förfäder på den gamla släktgården Stora Klintegård i Väskinde som tillhörde rörelsens pionjärer.
Erik Forslunds morfars farfar, född1776, var landsdomare, byålderman med mera och satt även i riksdagen ett tiotal år. En av hans söner kom i Stockholm i kontakt med den nya rörelsen och det blev troligen sedan denne som fick föra fadern och bröderna in på samma väg. Den första dopförrättningen hölls sannolikt i Salthamn, som hörde till Klintegårda. Det var en olaglig handling och man höll sig säkert på egen mark. Den gamle var då 82 år och kunde på grund av kroppslig svaghet inta ta sig den långa vägen till stranden utan lär ha blivit döpt i ett badkar hemma. Enligt sägnen skulle han efter dopet ha återfått sin hälsa.
Helt naturligt betydde Klintegårdabondens övergång till baptismen en hel del för rörelsens prestige i bygden. Efter hans död fördes verket vidare genom sönerna. Hemmet blev en samlingspunkt, där hölls nattvardsgångar, bibelförklaringar, konferenser och söndagsskola.