En gång för länge sedan åkte jag hem till polaren Per i akt och mening att rosta en rulle.
Vi skulle se en film på det gamla goda sättet, med chips och dip och fötterna på soffbordet.
Det var bara ett problem.
Jag hade en femmånaders baby med mig.
Men jag var fast besluten att inte låta det hindra mig. Jag skulle hänga med min kompis precis som vanligt. Jag bortsåg från att inget någonsin blir som vanligt längre när man har barn.
Eller, det som är vanligt flyttar i alla fall några kilometer nedåt vägen där utsikten är helt annorlunda och där aktiviteter pågår i som längst i intervaller om tio minuter.
Filmkvällen slutade som väntat. Jag stod upp i två timmar med en unge i famnen som bara var lugn i framstupa sidoläge.
Det var där någonstans jag insåg att det bara är att ge upp alla tankar på att leva samma liv som tidigare. En insikt som drabbar alla föräldrar förr eller senare. Vissa är smarta nog att inse det direkt och går inte på snacket om att små barn är enkla att göra grejer med.
Jag kom att tänka på detta förra veckan när jag såg reklam för ett gym i Stockholm. "Träna med ditt spädbarn" skrek det.
Tanken är inte att man ska gå dit och använda ungen som hantel, målgruppen är företrädesvis nyblivna mammor som vill trampa bort sina graviditetskilon på stepmaskinen.
Jag skulle vilja säga att tanken är god. Men det är den inte.
Tanken är direkt elak.
De nyblivna mammorna har ingen aning om vad som väntar dem. De köper dyrt träningskort och tror på fullaste allvar att de ska kunna gå dit och träna.
Man kan rent teoretiskt packa ned ungen i åkpåsen, ned i vagnen, samtidigt packa träningsväska, klä på sig själv, packa skötväska, inte glömma nappflaska och blöjor och ombyte och nycklarna då, var la jag dem? Mobilen ska med. Plånboken och gymkortet.
I teorin bajsar aldrig barnet på sig precis när du är klar. Det kräks inte och vill inte ha mat. I teorin sover det antagligen sött.
Teoretiskt sett kan man sedan ta bagaget nedför trapporna och ut på den förhoppningsvis snöröjda trottoaren för en snabb promenad till gymmet där man teoretiskt sett kan byta om i lugn och ro medan barnet glatt jollrar på golvet.
Sedan blir det en lustfylld träning tillsammans med andra lyckliga mammor.
I praktiken kommer det gå åt skogen var-enda-jävla-gång.
Det kommer de att upptäcka snart, tänker jag och tycker lite synd om dem eftersom jag varit i samma situation. Jag har haft ångest över att jag inte orkar aktivera mig och mina barn.
Jag har mått dåligt över att alla andra tycks orka så mycket och vara så kreativa och roliga och tillfreds. Jag har i smyg glatt mig när någon berättat om sömnlösa nätter och misslyckade semesterresor.
Sedan har jag haft ångest över att jag är missunnsam, men jag har i alla fall inte stått ensam med mina tillkortakommanden.
Gå och träna med ditt spädbarn. På allvar. Det är nog det dummaste jag hört sedan jag hörde mig själv säga att jag skulle kolla video med en kompis.
Med en femmånaders baby.
Jag hade fel förra veckan. Det är inte två miljoner som investeringarna i naturreservatet Södra Hällarna kostar. det är fyra miljoner plus 300 000 om året. Veckans lista, saker man får för fyra millar.
1) Åtta år sommarkollo i Sandviken.
2) Minst två års drift av ungdomsgårdar i Lärbro och Västerhejde.
3) Sju sjuksköterskor i ett år.
4) En kilometer av världens dyraste cykelväg, den till Lummelunda.
5) Sex årshyror för de tomma lokaler som kommunen sitter med i Fårösund på grund av klåpigt skrivet avtal.