Vi vinner inte pengar i min familj.
Det finns ingen bitterhet i det konstaterandet, jag är förbi det stadiet. Det är bara ett enkelt konstaterande.
Världen verkar annars vara helt nedlusad med folk som cashar in miljoner på spel och dobbel. Var och varannan kväll är det grannyror och drömvinster och fan och hans moster i varenda tv-kanal jag betalar dyrt för att få se.
Men vi vinner inte.
Postkodlotteriet har köpt säsongskort på Gotlandsbåten för att de är här så ofta. Och är det inte det så är det lotto, eller trav. Jag menar, Svenska Spel till och med bor här och sysselsätter mer eller mindre halva öns befolkning.
Men vi vinner inte ändå.
Trisslotter är det största lurendrejeriet världen skådat sedan pyramidspelen uppfanns. Vi har fått åka extravändor till pappersåtervinningen med alla trisslotter, och det mesta någon här hemma vunnit är 75 kronor. Gånger en.
Som sagt, vi vinner inte.
Häromveckan blev jag uppringd av Postkodlotteriet som vill erbjuda tidningen att åka med och träffa lyckliga vinnare. Jag brydde mig inte ens om att fråga vilket postnummer det gällde utan tackade slentrianmässigt ja eftersom folk i allmänhet gillar att läsa om andra som vinner så att de kan odla sin avundsjuka, alternativt spela glada för deras skull.
Jag frågade inte eftersom, just det, vi vinner inte.
Döm då om min förvåning när jag en stund senare läser pressmeddelandet och ser att det är vårt område. Jag tror inte mina ögon, bokstavligen, utan blir tvungen att slå upp min egen adress eftersom jag i förvirringen glömt bort mitt eget postnummer.
Jag menar, vi vinner ju inte.
Men postnumret var rätt. Vi vann 10 000 kronor. Och på kylskåpet framför mig sitter nu en lapp där det står "Grattis till din vinst".
Jag tror fortfarande att det är nåt fel. Snart ringer nån och säger att vår lott är ogiltig.
För detta passar ju inte in i bilden. Vi vinner inte.
Och nu vann vi.
Jag fattar ingenting.
10 000 är inte mycket pengar, i synnerhet inte som restskattebeskedet kom häromveckan med lika många siffror. Men ändå. Tio tusen är alltid tio tusen.
Jag ville aldrig gå med i Postkodlotteriet. Det är om inte djävulens eget påfund så i alla fall skapat av en av hans närmaste släktingar.
Först reklamchocken, utnötningstaktiken. De har skövlat en mindre regnskog bara för att kunna skicka ut hundra ton reklam i veckan. Och det bara till vår postlåda.
Sedan säljtricket, deras förfinade sätt att manipulera oss. För om inte du går med kanske du tvingas se din granne bli jätteglad. Och hur skulle det kännas? Va?
Postkodlotteriet är en förlamande pungspark rakt i människans centrum för dåliga egenskaper. Den plats där Missunnsamhet och Avund bor grannar.
Det var faktiskt inte därför jag inte ville gå med, även om jag i grund och botten inte är mindre missunnsam än någon annan. Jag ville inte vara med eftersom - vi vinner inte.
Men min sambo gick med ändå.
Egentligen är det hennes pengar. Men hon säger att jag får hälften.
Fem favoritljud
1) Lilltjejens skratt när man kittlar henne tills hon kiknar.
2) Harleyns vrål när man kickar igång den.
3) Det mullrande ljudet under tvåmänningen när man seglar halvvind i fem-sex knop.
4) Puttrandet från kaffebryggaren en tidig morgon.
5) Det dova ljudet när man träffar en fotboll precis rätt. Det är sällan jag hör det...