Hundraårs-högtiden firades i Lokrume bygdegård där stiftelsens missionsföreståndare Nils Dahlberg och kyrkoherde Harry Sjögren och predikanterna Lind och Josefsson medverkade.
Föreningen i Lokrume bildades den 14 april 1857. Det var Teresia Larsson, Grausne, som bjöd in Lokrumeborna för att bilda en arbetsförening. Det kom bara två personer, Sofia Bodin, Grausne, och Anna Thomsson, Stora Hammars. Den lilla gruppen utökades snabbt, redan första året hade föreningen 28 medlemmar.
En söndag varje månad hölls bönemöte och då kom folk även från andra socknar, man läste ur postillor och avslutning skedde med bönestund. Föreningen hade i sin ägo många gamla värdefull böcker och man ordnade även ett bibliotek. En avgift togs ut för de böcker som lånades ut, däremot står det ingenting hur länge man fick hehålla boken. Och det kunde dröja länge innan en bok återkom. Husbonden Olof Gardell lånade en bok den 31 mars 1899 och återlämna den inte förr än den 22 november 1910.
Allt eftersom tiden gick blev föreningen mera en syförening som arbetade för missionen och understödde främst Fosterlandsstiftelsens mission och Gotlands Missionsförening.
Föreningens första ledare var Sofia Bodin, Grausne, som hade befattningen 1857 till 1895, sedan kom Stenbymor, Josefina Pettersson, Stenby. Över femtio år hade hon denna uppgift och nu kallades hon föreståndarinna.
"Hon var en helgjuten kristen och var en ypperlig ledare", skriver Gotlänningens "Jige" Johannes Gardell. Föreståndare 1957 var Anna Grefberg.
""Jige" skrev också "Att bedöma värdet av det som under de gångna åren utförts är omöjligt. Säkert är att den jubilerande syföreningen fått vara sina medlemmar såväl som hela socknen till rik välsignelse."
PÅ FEMTIOTALET VÄXTE Vi Unga-klubbar upp som svampar ur jorden på den gotländska landsbygden. Vi Unga-organisationen fick under ett par generationer en omfattning som var imponerande. Det rådde en aktivitet på landsbygden som aldrig förr. En av de livligaste var klubben i Fleringe, som trots att den 1957 bara funnits i ett år avslutade sin första säsong med en "helafton". Den lilla skyttepaviljongen i Fleringe var fylld till sista plats.
Ungdomarna bjöd på en och en halv timmes underhållning under ledning av fruarna Ellen Klasson och Elsy Jacobsson.
Distriksungdomsledaren Per Bendelin medverkade också, han spelade bland annat in programmet för att förmedla det vidare till radion. En kväll i veckan hade de nitton Fleringe- ungdomarna ägnat åt att finputsa sitt program.
Efter programmet blev det auktion på de hantverksalster som tillverkats under den gånga vintern. Det mesta var rottingarbeten av olika slag.
Vi Unga-verksamheten drogs igång av SLU och SLS. Verksamheten stod på toppen omkring mitten på 70-talet då medlemsantalet var drygt 45 000. I dag har Vi Unga strax under 9 000 medlemmar. Sveriges Radios "Vi i femman" startade ursprungligen som en tävling inom Vi Unga och första riksfinalen sändes i radio 1958 med Arne Weise som programledare.
ÄVEN FÖR HUNDRA ÅR SEDAN hyllades Carl von Linné. Då var det tvåhundra år sedan han föddes. I Visby firades han av små- och folkskolornas barn med en högtidlighet i kyrkan där pastor Karl Thelander talade och barnen sjöng. Det hölls sedan en offentlig Linnéfest i domkyrkan på initiativ av landshövdingen, biskopen och borgmästaren, rektor Steffen och rektorn i Visby allmänna nykterhetskommitté, rektor L E Larsson.
"Det blev en storslagen och äkta fosterländsk fest, värdigt minnet av den man, till vilkens ära den hölls", skrev Gotlänningen 1907. Domkyrkan var så fylld av folk att alla inte kunde få plats.
Men det var inte bara i Visby som det firades till Linnés minne, även på landsbygden hyllades han. Alla skolbarn i Fardhems pastorat samlades i Linde. Barnen från Fardhem och Linde kom tågande tillsammans med sina lärare med fanorna i spetsen. Det blev kaffeservering på Lindeberget innan det blev dags för avslutning i kyrkan.
På den ovannämnda festen i domkyrkan togs upp en kollekt till förmån för föreningen Hem för pauvres honteux, vilket ogillades av signaturen Svix som skrev:
"Ett nationellt minne är en allas egendom, som tillhör alla rika och alla fattiga. Att då begagna detta till förmån för en viss grupp av fattiga, i detta fall de som äro fattiga på franska, är således opassande".
Sommaren 1907 hyrde prins Oscar ut Fridhem till ett par privatfamiljer i Visby. Ett förnämligt sommarnöje, skriver tidningen utan att namnge ge dem. Man kan nog utgå ifrån att det var folk som befann sig högt upp på den sociala rangskalan.
VID DEN NATURSKÖNA Vitviken i Gothem invigdes i slutet av maj 1957 en alldeles nyuppförd kiosk där både bygdens folk och turister kunde köpa sitt eftermiddagskaffe. Det var Gothems strandbad som stod bakom detta. Föreningen bildades för åtskilliga år sedan och nu hade kiosken byggts, diskret utformad och insmugen en bit in i strandskogen en bit från stranden. Man hade samtidigt anlagt en golfbana. En lördagseftermiddag ägnades åt uppsnyggning av området, en tradition som ännu lever vidare nu femtio år senare.
Sedan föreningen blev ägare till stranden har parkeringsplatser till kommit och likaså gungor åt barnen. Fru Linnea Stenström skulle ansvara för kioskverksamheten. Badplatsen vid Vitviken och därmed sammanhängande Tjelders badstrand är bland de bästa och tjusigaste på hela östra Gotland, skriver Gotlänningen.