Svindyra chips i en brun liten påse
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är i varje fall känslan jag får varje gång jag varit och handlat. Som varje tänkande person så fattar jag naturligtvis att de stora röda skyltarna är avsedda att lura mig att tro att något är superbra, superbilligt eller bara super i största allmänhet.
Jag vill gärna tro att jag är för smart för dem, att jag genomskådat bluffen men så är det naturligtvis inte. Jag blir också lurad. Jämt.
Men ibland är fällorna så dåligt maskerade att jag blir provocerad. De behöver inte förolämpa min intelligens så öppet.
Som i ICA-affären, stor skylt ovanför mandarinerna: "Vårt pris, 24 kronor kilot". Vårt pris ska alltså läsas "billigare än andras pris", trots att inget finns att jämföra med.
Det är väl klart att det är deras pris, jag är ju i deras affär.
Eller lapparna där det står "Billiga veckan" månad in och månad ut, och inte hittar jag något som är billigare än vanligt.
Men det dummaste jag sett på länge är ändå Estrellas nya chips som döpts till det förrädiskt hälsoklingande namnet Proviant.
I en brun liten papperspåse (det ska ju se ekologiskt ut) har man lagt nitton chipsflarn, 90 gram, som de vill få mig att tro är lika nyttigt som en fullkornsmacka.
Eftersom jag har en förmåga att reta upp mig på småsaker ringde jag helt sonika upp Tom Ståhl på Estrella som är produktchef och ytterst ansvarig för Proviant.
Det är 90 gram i påsen, den kostar 176 kronor kilot att jämföra med 73 kronor kilot för ert vanliga chips. Får man en tv med på köpet, eller varför är de svindyra?
- Nä, det får man inte och det är inget jag kan lova till någon lansering. Men det var en bra fråga, jag har inte fått den förut faktiskt. Chipsen är dyrare för att det är en annan process, och små påsar är ju alltid lite dyrare än stora.
Men ni har inte ens skalat potatisen, de borde rimligtvis vara billigare?
- Ja, det kan man tycka, men de är lite tjockare också och då går det åt mer potatis.
Bondfångeri skulle man kunna kalla det om det inte var så att vi konsumenter är bönder som vill bli fångade och inte längre tänker på vad vi köper och varför.
Men roligare blir det när man läser texten på den lilla påsens baksida. Där har någon med den språkliga begåvningen hos en normal femteklassare skrivit lustiga formuleringar om att vi fattar dåliga beslut på tom mage. Inklusive det förmodat ungdomliga och tuffa ordet "flax" som senast användes av Anderssonskans Kalle.
Och eftersom Estrella är "en välvillig medmänniska" (sic!), får vi handfasta tips om att inte ha nakenbilder i mobiltelefonen, inte ta tåget om vi vill komma i tid och inte spela om pengar.
Avslutningen är en riktig prisvinnare: "Aldrig mer: I did not have sexual relations with that woman". Med andra ord, om president Bill Clinton bara haft vett att äta lite chips så hade han inte haft sex med Monica Lewinsky. Eller så betyder det att han, tack vare en påse chips, hade klarat sig ur knipan på ett smart och snabbtänkt sätt.
Till sist, Tom. Är vi konsumenter så dumma i huvudet att vi går på detta?
- Alltså, om man ser hur liknande lanseringar tagits emot i utlandet... där har det ju gått ganska bra.
Vad Tom svarar, utan att faktiskt säga det, är i klartext - ja.
Men å andra sidan, det står också att chipsen tagits fram för att "reducera risken att viktiga beslut går åt pipan" och att Estrella kommit på den här medmänskliga iden efter att ha ätit just chips.
Det kan alltså diskuteras, anser jag, om friterad potatis verkligen bidrar till smarta beslut.
Sannolikt hade chipsfrossande räddat skinnet på Bill Clinton, det ska ärligt sägas.
Han hade aldrig fått komma till med chipsflottiga fingrar och dålig andedräkt.
Jag köpte en påse Proviant eftersom det såg korkat ut att stå och skriva av baksidestexten i affären.
Kort recension i egenskap av självutnämnd chipsexpert: Köp en påse vanliga chips, dela upp i tre högar och lägg i mindre påsar.
Till dags dato har det ännu inte tillverkats chips som är värda 177 kronor kilot.
Jag skrev om saker jag kallats för i förra veckans krönika och fick omgående skäll av Oturs-Patrik i fotbollslaget.
Så, för sakens skull, där kallas jag emellanåt för Mad Mats.
En komplimang, naturligtvis, men jag kan inte för mitt liv förstå var de fått det ifrån. Jag som är så snäll och tillbakadragen.
Veckans lista. Höstens fem måsten framför tv:n.
1) "Robinson". Gotlänningen Daniel Sjökvist är kung.
2) "Idol". Gotlänningen Olle Hedberg är kronpris.
3) "The Event". Inte lika bra som "24" men ändå beroendeframkallande.
4) "House". Det är inte ens bra längre, men eftersom jag sett allt hittills måste jag fortsätta titta.
5) "Bolibompa". Jag har inget val.