Pekka, tuppen, kommer klivande och säger att han vill göra en dementi och kräver att den ska stå först i krönikan. Anledningen är hönornas påstående i en tidigare krönika, att det är hans fel att det inte blivit några kycklingar i år.
- Mitt fel, det är väl inte jag som lägger ägg! Eller hur, va?
Personer ringer, mejlar och stannar mig på gatan och frågar hur jag lyckades ta mig hem från SM-varpan Boden.
Jag berättade i förra krönikan om hur jag plötsligt stod där på tävlingsplatsen och konstaterade att Owe Järlö på Radion åkt hem utan mig. Han hade helt enkelt glömt bort att han lovat mig skjuts.
Jo tack, det gick bra. Kastarna från Östergarn förbarmade sig och klämde in mig i sin minibuss. Den 110 mil långa färden till Nynäshamn blev en upplevelse.
Det var länge sen jag skrattade så mycket.
Vi är fem gubbar och tre tanter i bussen. Det kan tyckas märkligt att det är så mycket skratt under resan, eftersom bilradion samtidigt oavbrutet rapporterar om tragedin i Norge. Men så fungerar vi, jag känner igen det från mina journalistiska uppdrag i tre krig och två svåra svältkatastrofer. Skrattet fanns ändå där, för när livet är som värst är skrattet ett sätt att överleva.
Några mil söder om Luleå. Vi passerar ett köpcenter och kvinnorna längst bak i bussen ropar unisont till chauffören: "Affärerna är öppna!" Gubbarna, lika unisont: "Kör!"
Två fiskare i Herrvik lämnade söndagen den 3 september 1967 sina hem med bil. På en smal väg möttes de, vinkade och körde vidare på vänster sida av vägen lyckligt ovetande om att all vägtrafik denna morgon flyttats över till höger sida.
Östergänningarna frågar mig om jag kan gissa varför Gotlands samtliga fyra personbilar den 2 juli 1915 befann sig i Östergarn. "Albatross?" gissar jag. Rätt! Troligen tillhörde bilarna landshövdingen, biskopen och två andra "högdjur" som åkt dit för att titta på den strandade tyska kryssaren Albatross, som just skjutits sönder och samman av ryssarna.
Fred Klingvall berättar om en släkting som bodde tillsammans med sin son. Sonen dog 89 år gammal. I dödsrunan i tidningen stod det "sörjes närmast av åldrig moder". Tanten blev 109 år.
En av gubbarna har under hela SM-veckan haft stora problem med magen. Han blev sjuk redan på uppresan och skyller på oliver. Norr om Sundsvall tittar han ut genom sidorutan och säger: "Var det inte här någonstans jag sket i byxorna?". Diskussion uppstår och man kommer till slut fram till att det som hände det hände söder om Sundsvall. Det diskuteras även om man på den platsen borde sätta upp något slags minnesmärke. Men det blir bara en tanke.
Vi åker vidare mot Stockholm och Nynäshamn.
För en tid sedan berättade jag om kvinnan som mindes mig från en dans i Garda bygdegård i ungdomen. Hon tyckte jag hade en sån urfånig slips och vägrade dansa med mig.
Jag minns själv inte tillfället och jag är också tveksam om jag någonsin ägt en slips. Berra E skriver: Har du glömt att när du var ung kom du inte in på dansställen utan slips?
Ja, jag minns att jag en gång tvingades forma en svettig strumpa till en slips för att komma in på en krog i Skellefteå. Men inte var det väl slipstvång i Garda bygdegård?
Med hem från Boden har jag ett häfte med recept på vildmat. Jag vill gärna testa ristat renhjärta med äggröra.
Äggröran är inget problem, men var får jag tag på ett renhjärta? Det ska dessutom vara rökt.