Alltsedan andra världskrigets slut har engelskans ställning som vårt andraspråk vuxit sig mycket stark i Sverige. Inget ont med det. Men varför måste vi ta ett steg till och låta det fördärva vårt modersmål? Vi svenskar hånas ju ibland utomlands för att vi tror att vi tror att vi är så duktiga på engelska, utan att vara det. Vi har en stark dragning till det engelska.
Under 1990-talet när jag arbetade på Justitiedepartementet var t.ex. min e-post-adress ”justiceministry.se”. Som anställd där fick jag åka till främmande land (tyvärr väldigt ofta till en av Europas tråkigaste städer; Bryssel). Väl där fick jag säga vad jag kunde (på engelska), inte vad jag ville (på svenska). Som svensk statstjänsteman blev det svengelska, dvs. ingen brydde sig om vad jag sa. Näringslivet är inte sämre. Volvo skickar inte en faktura till den lokala bilhandlaren i Obygden, utan i stället en ”invoice”. Och hur många är det inte som vill ”starta upp” ett projekt eller ”stänga ned” ett kärnkraftverk? Och ”sudda” har vi slutat med för att övergå till att ”deleta”. Och beröm ger vi inte varandra; möjligen ”credit”.
I den akademiska världen är helt i sin ordning att undervisa på engelska vid svenska universitet. Varken läraren eller studenten behärskar fullt ut språket. Är det ett kvalitetslyft? Horace Engdahl lär ha sagt att man som svensk ”blir dummare på engelska, och den första konsekvensen tycks vara att man inte märker det”. Engelska förresten? Vi anammar mest amerikanska, och då kanske inte den mest skolade varianten av det språket. Frankrike och Norge är två länder som värnar sitt eget språk och vi fnissar följdriktigt åt ”fjernsyn” (TV) och kringkastning (radio).
Det är klart att vi når fram till oändligt många fler genom att använda engelska, men vi blir också då bedömda i konkurrens med dem (och de är många) som har engelska som modersmål. Och i dessa tävlingar anses vi inte vara bäst i klassen precis. Vill vi vara internationella dumbommar?
Offentlig förvaltning, näringsliv och akademierna bör återerövra svenska språket. Det kan gärna översättas (vid behov) till engelska eller något annat språk. Men om vi fortsätter med svengelskan blir vi till slut inte begripliga vare sig för svenskspråkiga eller engelskspråkiga.