Det är det där med strumpor. Har precis försökt para ihop en jättehög med udda. Hur kan det bli så enormt med strumpor egentligen? Vi är fem i familjen och varje person tar på sig ett par rena strumpor om dagen. Det blir 5 gånger 2 strumpor = 10 per dag eller 70 strumpor i veckan. Och så byter flera av familjemedlemmarna strumpor flera gånger per dag efter olika aktiviteter.
Säg att alla fem tre gånger i veckan gör av med ett par extra strumpor, det är det minsta. Det måste väl bli 30 strumpor till. Det betyder att 100 strumpor ska tvättas varje vecka, eller 50 par. 100 strumpor! Gångrar man det med 52 så blir det 5 200 strumpor på ett år! Fast det är nog lite missvisande, på somrarna gås det mycket barfota här. Men ändå! Inte konstigt det blir problem.
Jag tror inte det var bättre förr men ibland tror jag det var enklare. Vi var sex i familjen när jag växte upp och jag kan inte minnas något berg av udda strumpor. Faffa bar alltid hemstickade strumpor, vinter som sommar, dessutom tog han dem aldrig av sig, inte ens då han sov, så de kunde aldrig bli udda och blandas ihop.
Vår snälle granne, farbror Hansen, hade också strumpor. Han köpte dem i Tage Nilssons butik i Klinte, och tog dem bara av sig när de var helt utslitna. Då bytte han ut dem mot ett par nya.
Enda gången gubbarna tog av sig strumporna var när de blivit våta i stövlarna. Då hängde man upp dem på en liten lina över vedspisen. När de torkat var det bara att ta dem på sig igen.
En gång skulle farbror Hansen på jakt tillsammans med några av mina A-kusiner. Farbror Hansen blev aldrig klar då han inte kunde hitta sin ena strumpa som hängt på tork. Det var ett jäkla liv. Eftersom extrastrumpor inte existerade i Hansens värld så blev jaktlaget rejält sinkat. Till slut fick väl Hansen låna en strumpa.
När jakten var över bjöd Hansen hem alla på mat. Någon kvinnlig släkting hade förbarmat sig över karlarna och kokat en rejäl gryta ärtsoppa.
– Ta ei buttn pa gröitå sorkar, supu e tjåkkare där, sa farbror Hansen gästfritt när jaktlaget tog för sig.
Man gjorde som Hansen sa och tog i botten på grytan. Och visst var ärtsoppan tjockare där för en av karlarna fick upp Hansens borttappade strumpa på sleven!
– Men det var inget fel på den soppan, jag åt av den och den var god, berättade min A-kusin förtjust.
Nä, kanske är det överdrivet hur mycket vi byter strumpor, tvättar kläder och tvättar oss själva hela tiden. Det är inte konstigt att vatten blivit en bristvara.