Har överlevt ytterligare en djävulsk nyårsafton. Kan bara inte få in i min strax under medelbegåvade skalle hur kreti och pleti kan få införskaffa och bränna av dessa förbannade smällare.
Fanskapet börjar redan några dagar före det nya året och kulminerar kring tolvslaget. Regionen får gärna bjuda på ett nyårsfyrverkeri. Om seriösa sammanslutningar typ Eke hembygdsförening eller Gruppchefsskolan 4:e kompaniet P 18 årgång 65-66 vill bränna av några raketer, så får man söka vederbörligt tillstånd hos polisen. Men att vilken snorunge som helst kan inhandla dessa djävulska bomber är helt obegripligt. Detta är naturligtvis en politisk fråga, men tyvärr så har våra folkvalda annat sig för. Det handlar mest om att käbbla med SD.
Jag reagerar i form av djurägare. Vet inte hur kossor reagerar. Dem är måhända kolugna. Hästar kan vara besvärliga. Vi har en hund som skyr dessa smällare. Hon kryper ihop och gnäller och är omöjlig att rasta. Löste det genom att bila ut till en skog i Hejdeby. Det funkade, men i mörkret lyckade hon nosa upp ett ruttet kadaver och rulla sig i detsamma. Trots nedvevade rutor på tillbakavägen luktade det som från en dumper bakom en fiskarestaurang. Vilket något förtog effekten av en i övrigt lyckad utflykt.
Det har stormat kring det nya året. Det är nästan obegripligt att Catos utegran vid Taptot II klarade påfrestningarna. Den har bugat som en japansk hotellvärd, men stolt rätat på sig igen och tindrat med sina ljus mot häpna hyresgäster. Låt oss ta in denna symbolik och se an det nya året med ödmjukhet, men ändå stå emot när det blåser snålt. Inte ge upp så lätt som taket på Coop. Det finns saker att se fram emot. Själv funderar jag på en avstickare till Dubai, Åre eller Källunge. Trädgårdsarkitekten har djärvare planer. Hon ska studera valar från en gungande farkost utanför Islands kust. Kaxigt tycker jag. Havet är sällan lugnt. Och sjögång är lika motbjudande som varigt tandkött.
Jag ser fram mot en låååång, varm och regnfattig sommar. Ska bara sitta i en vilstol och räkna myggbetten. Brun som en pepparkaka. Man kan ju alltid sitta och önska ett förbud mot nyårsraketer, mot mobilsnack i personbil, att dubbdäcken försvinner till glömskans bakgård och att pensionen springer ifrån inflationen. Detta är väl lika utopiskt som att förvänta sig att även alla andra hundägare ska plocka upp skiten efter sina jyckar. Nu väntar 238 gympass innan året är slut. Det gäller bara att sparka inspirationen i häcken. By the way, tittade som hastigast in hos Aina och Carina i Klipphuset och fick en vän för livet. Minns inte namnet, men rasen är Jack Russel. Oj, vilken kille! Har väl aldrig tidigare blivit så kärvänligt bemött. Vänta nu, heter han inte Fix?