Stor dramatik när "Skandalhuset" på Södertorg ödelades av brand
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Huset som låg vid sydvästra sidan av Torget var ett stort stenhus i tre våningar plus en övervåning.
Brandlarmet gick vid halv nio på morgonen och hela brandkåren med all tillgänglig personal och alla brandbilar ryckte ut. När brandkåren kom till platsen vällde stora mängder rök ut genom övervåningens fönster och svepte mot husen ned mot hamnen som låg i vindriktningen.
Det tog en viss tid innan släckningsarbetet kom i gång och under tiden spred sig elden över hela övervåningen där elden också tycktes ha startat, skrev Gotlänningen.
En väldig folkmassa samlades på torget utanför den brinnande byggnaden. På gården nedanför sprang några hyresgäster med bohag i händerna och ur fönster och balkongdörrar trängde rök och eld ut, medan takstolarna ännu höll.
Brandmännen fick resa sina stegar till husets övervåningar på baksidan av huset som låg mot vinden. Fönstren där hade redan tryckts ut av den intensiva hettan och därifrån började man bekämpa elden innanför, vilket dock gav föga resultat.
En intensiv hetta rådde, den var så stark att vattnet förvandlades till ånga. Luften fick tillträde genom de öppna fönstergluggarna. Väldiga eldpelare sköt snart upp även på baksidan av huset ur såväl fönster som balkongdörrar.
Efter en tid började taket ge vika och tegelpannor dråsade ner i trossbottnarna. Elden spred sig till en sammanbyggd flygel.
Elden hade utvecklat sig till ett inferno, som lockade massor med nyfikna åskådare. Mellan den tredje våningen och övervåningen fanns en brandsäker trossbotten. De undre våningarna med totalt sju lägenheter skadades dock av nedströmmande vatten men möblerna kunde dessförinnan räddas.
Det stora stenhuset, som var byggt 1910 ägdes av fröken Elsa Klintström, som själv bodde i undervåningen. Huset var i huvudsak inrättat till bostadslägenheter. I övervåningen bodde bland andra regementsläkaren Bengt Åkerlund. Denne våning blev helt förstörd, liksom alla möbler, kläder och husgeråd. Doktor Åkerlund hade dock allt försäkrat till betryggande belopp. Även huset var enligt Thule-bolaget ordentligt försäkrat.
Polisen hade fullt jobb att hålla alla nyfikna borta, men ändå inträffade en del olycksfall, folk skadades av nerfallna tegelpannor och en och annan bjälke.
Någon värmecentral fanns inte i huset, som helt och hållet värmdes upp med kakelugnar och kaminer. Ett rykte i början sa att elden uppstått genom en oljekamin.
Det eldhärjade huset fick namnet "Skandalhuset" redan då det byggdes 1910. Det skedde i samband med att byggnadschef Serboni tillträdde sin tjänst.
Han tyckte då att huset saknade en "passande våning"och "fann det då lämpligt föreskriva att huset skulle förses med ytterligare en våning.
Om det klart uttryckes vem som skulle ha våningen må vara osagt. Denna våning fick en märklig utformning, som gjorde den stor nog åt hyresgästen, att detta inte helt stämde med husets övriga mått var inte så kinkigt", skrev tidningen.
Så stod "Skandalhuset" i 47 år innan elden slog till. Skulle huset återuppbyggas så var det troligt att extravåningen försvann för alltid.
"Men byggnadschef Serboni har lämnat många andra minnesmärken efter sig och behöver inte våningen längre", konstaterade tidningen.
Doktor Åkerlund kritiserade brandkåren efteråt och ansåg att den kommit för sent till brandplatsen och varit "föga effektiv". Han hade larmat brandkåren från ett brandskåp då han hals över huvud måst lämna våningen med sina sjuka barn som låg till sängs. Elden hade uppstått då gnistor eller eldslåga slagit ut från en gammal vedeldad varmvattenberedare i badrummet. Där fanns lättantändligt material och pappersklädda väggar. Brandchefen tillbakavisade doktor Åkerlunds kritik.
GAMLA ÖLSCHAPPET Ardagar blev konstsalong efter att ölgubbarna försvunnit. I de kulna novemberdagarna lyste färgglädjen över Ardagars, "som upphöjts till rang och värdighet av konstsalong" skrev tidningen. Salongen hade "det rätta formatet för ett "slinka-in-ställe"och nu hoppades Visby-borna att man äntligen skulle få en permanent konstsalong i staden.
Upptakten till konstutställning på Ardagars gjordes samtidigt som Konstfrämjandet fyllde tio år.
Här kunde man njuta av Bror Hjorts skulptur "Flickan och hunden", Jurgen von Konows "Isvinge", Sven Ljungbergs "Den vita grinden"och en lång rad andra fastländska konstnärers alster.