Män på Facebook gillar, precis som i verkliga livet, väldigt sällan någonting. Men om jag någon gång känner ett behov av manlig bekräftelse så vet jag exakt hur jag ska bära mig åt för att få den. Ty varje gång jag lägger upp en bild på den av mina döttrar som ser mer ut som och beter sig mer som än pojke än som en flicka, så slår jag gillarekord. Då trycker nämligen även männen på gilla.
Män älskar kvinnor och tjejer som är lite som pojkar och män. Män älskar kvinnor som byter däck på bilen och petar in en prilla. Kvinnor som häver öl. Kvinnor som inte är så typiskt kvinnliga men ändå har kvinnliga kroppar och inte räds att framhäva dem.
För det får ju inte gå för långt. Om man som kvinna har en ganska maskulint sätt att vara, så är det mycket viktigt att man då istället ser ut som en kvinna. Annars blir männen osäkra och börjar använda lesbisk som ett skällsord. Ordet lesbisk som skällsord i en heterosexuell mans mun innebär att han inte ser en som någon han kan eller vill ligga med. Och vi kvinnor får från barnsben lära oss att något av det viktigaste i våra liv är att vara liggbara.
Sporttjejer är ett intressant fenomen. Alltid populära bland killarna i skolan. Killarna kunde relatera till dem. Såg likheter som välkomnades i en värld som annars verkar gå ut på att göra skillnaderna könen emellan så stora som möjligt.
På Facebook ser jag fäder och döttrar förenas i träningen. Jag läser ord skrivna av män där de uttrycker djupaste beundran för idrottspresterande kvinnor. Men jag ser även kvinnliga vänner som bygger muskler och möts av uppmaningar om att "det räcker nu". Kvinnor ska vara vältränade men inte ha för stora muskler. Kvinnor ska gilla att idrotta och sporta men inte för mycket. Det får aldrig vara hennes primära mål. Om någon kvinna är på gränsen till att gå för långt, så får hon också veta det.
I veckans publicerades en artikel i Aftonbladet som handlade om att flera spelare i landslaget är underviktiga. I artikeln berättar man om vilka åtgärder man tagit men som nonchalerats av spelarna. Man pratar om vikten av kolhydrater och avslutar med att att man känner sig hjälplös. Inte en fras ägnas åt att fundera kring vad det kan bero på. Analys saknas. För några veckor sedan i samband med någon stor match skrev samma tidning artiklar om fotbollsstjärnornas kläder, livsstil och utseenden. Idiotiska frågor ställdes, frågor som jag garanterar att få manliga fotbollsspelare får ställda till sig. På internet bedrivs titt som tätt häxjakt på de kvinnliga fotbollsspelarna, som oftast mynnar ut i förolämpningar som rör deras utseenden, något de flesta män vet alltid är de mest effektiva. Sedan beskrivs tjejerna som dumma i huvudet och anklagas för att inte ta spelandet på tillräckligt stort allvar, när de inte pallar att stå emot det oerhörda trycket.
Att vara kvinna är med andra ord en oerhört snäv balansgång och oftast blir man bestraffad hur man än beter sig.
En sak som är säker är i alla fall att män föredrar manlighet men är så vansinnigt rädda för det där med bögeri att de till varje pris måste ha en tydligt kvinnlig kropp att älska. För hur skulle det se ut om män föredrog manlighet OCH maskulina kroppar? Då skulle de ju vara bögar allihopa! Och det är ju det värsta. Män som är som kvinnor. Kvinnor får vara kvinnliga till en viss grad. Men manlighet föredras. Män ska vara män. Och allt det här, mina vänner, är kvinnoföraktet i sin renaste form.