Man ska icke döma ut det man aldrig prövat. Beträffande golf så bortser jag från dessa visdomsord. Golf? Aldrig! Men så har vi detta med spinning. Sitta inomhus och trampa på en cykel som inte rör sig ut fläcken. Stirrande på en TV som visar pilska bönder, kockar i förbannelse och reklam för dussintals spelbolag. Eller gamla serier som föreföll korkade redan för 35 år sedan. Så har jag förställt mig spinning. Men om man blundar och slår dövörat till så kan det möjligtvis ge lite välbehövlig kondis.
Knallade bort till Håkans källare en sen söndagseftermiddag. Hade inga större besvär att följa vägledare och en handfull andra trampare. Något TV-tittande var det inte tal om. Ledaren bestämde takten till dånande musik. Lyssna och trampa var det som gällde. Efteråt var jag trött, men vid fullt medvetande. Beslöt direkt att köra ett nytt pass nästa söndag. Med facit i hand så skulle jag ha kört detta första och enda.
Ingen Lena denna gång, utan en snubbe vid namn Magnus Dahlström. Innan start hade jag ägnat en hel kvart åt att försöka hitta en lämplig inställning på sadeln. Till vilken nytta? Efter uppvärmningen fick man stå i tramporna. Det höll i tio minuter, sedan fick jag snällt sätta rumpan på sadeln och helt inrikta mig på att överleva. Pinsamt, men risken för en blackout vore överhängande. I skallen brusade en blandning av panflöjtsmusik, delfinsång och vågbrus. Jag var i stort behov av en valiumspetsad milkshake. Pass nummer två skulle definitivt ha varit det sista. Men det är som när man i ungdomligt oförstånd tog ett par stänkare för mycket och vaknade med kopparslagare kring lunchtid nästa dag och stönade. Aldrig mer! Men man piggnar till och nästa helg är allt glömt.
Veckan efter skulle Christian Eriksson trampa ledarhoj. Vet ingen annan person som är så vältränad som han. Ett fysiskt fenomen som odlar vacker ansiktsprydnad samt drömmer om Australien. Det bådade inte gott. Kollande för säkerhets skull med källarmästaren själv, Håkan Karlsson och berättade om förra gången och killen som, i mitt tycke, skulle passa bättre som fystränare i Us Marine Corps. ”Christian är värre”, svarade han helt kort. Peter Sühr, ansvarig för spinningssektionen, noterade min tveksamhet och hjälpte till att ställa in cykeln, inte minst styret som jag hade upp åt väggarna för högt. Kors vilken skillnad! Tack! Hängde med självaste ”Christian Tyrann”. Jag valde naturligtvis inte dem brantaste motluten i låtsasbackarna. När jag nådde toppen, så kan det väl hända att jag var någon backe efter, men ändå. Spinning? Tveksamt, eller hur?