I förra krönikan påbörjades tillkännagivandet av mina höjdpunkter respektive lågvattenmärken under perioden juni till augusti. Då den där jädra hösten är på ingående är det nu hög tid att knyta ihop säcken genom att presentera de sista punkterna i min sommartopp 2011.
Sommarens punk... definitivt Patti Smith. Okej, kanske inte så punkigt att sitta på kungamiddag, men när väl det tjafset var överstökat så visade verkligen 64-åriga Patricia Lee Smith var skåpet skulle stå.
Med sin scennärvaro och sitt tighta band var det två fantastiska timmar hon bjöd på. När Neil Youngs "Helpless" spelades som en hyllning till den döde maken, Fred "Sonic" Smith var inte tårarna långt borta.
Patti har alltid levererat av bästa kvalité när våra vägar tidigare har korsats och denna gång var inget undantag. Detta var fjärde gången jag fick förmånen att beskåda henne och det här var nog bästa gången tillsammans med de andra tre...
Sommarens smäll... utan tvekan den knall som den 22 juli slog ner cirka 200 meter från Fårö-restaurangen jag befann mig på.
Förutom att det i det närmaste blev läge för dusch och klädombyte klarade jag mig bra. Värre var det för en i kökspersonalen som via diskbänken fick sig en så pass rejäl kyss att ambulans tillkallades.
När jag blir stor ska jag lära mig hur vi kan återvinna energin i blixten.
Sommarens tröttsammaste... de har ju alltid funnits men i år har jag upplevt fenomenet tydligare på något vis. Givetvis menar jag de dryga och ouppfostrade fastlänningar som verkar ha lämnat det mesta av det som sitter över axlarna hemma.
Eller, (hemska tanke) kan det vara så jädrans illa att det är jag som, på grund av stegrande ålder, börjat hytta med näven?
Sommarens serie... offside som jag oftast är följde jag naturligtvis inte Sopranos när serien gick. Nu har jag, sedan lådan blev i min ägo, bränt av dryga 55 avsnitt. Mycket bra!
Sommarens festival... var ju självfallet Sweden Rock. Denna gång var det rena rama lyxfaciliteterna som erbjöds. Boende i fotografens husbil med water closet och dusch alldeles runt hörnet gjorde resan till närmast en spavistelse.
Av artisterna så var det intressant att återigen få ta del av farbror Ozzys förehavanden. Bäst var hursomhelst Hawkwind och framförallt att jag fick förmånen att recensera festivalen för GA.
Svinkul var ordet!
Sommarens inköp... Vespa 125 cc. Här ska tas MC-kort!
Nästa gång kommer det eventuellt att handla om den så förhatliga hösten som nu, likt ett blött, kallt och äckligt duschdraperi, drar in över ryggen...