Så här i början på det nya året är tidningarna fyllda med återblickar. Varför älta i det gamla? Jag skiter i körtävlingar och Zlatans klacksparkar. Varför kan inte den forne Malmöpågen spela i en riktig liga? Han fullkomligt vräker in mål. Men hur mycket är det värt? Henke Larsson svarade för samma ”bedrift” i den skotska ligan. Det är lätt att glänsa när motståndet är undermåligt.
Så här i början på det nya året brukar trädgårdsarkitekten städa min mobiltelefon. Det förhåller sig nämligen som så att jag inte vet hur man öppnar, än mindre svarar på, sms. Därför behöver mobilen tömmas. Harald Cramér från Eke hade telefonen för eget bruk. Jag är dock inte lika extrem. Jag ropar gärna jawohl när det plingar i nallen. Är det ett sms, så är det naturligtvis dödstyst i luren. Vill folk inte snacka med mig, så låt bli. Men sms, glöm det.
Enligt ett test i en kvällstidning ska jag bli 82,9 år gammal. Ni får alltså dras med mig ett tag till. Men hur pass tillförlitliga är dessa tester? Det kunde redan ha varit slut. Jag var på väg mot Friskis en morgon. Två bilar hade stannat för att släppa fram mig på övergångsstället. Något sade att jag borde vänta. Ops, en kvinnlig bilförare från andra hållet drog förbi i hög fart. Jag hann bromsa så cykeln ställde sig på tvären och undvek därmed en krock med cirka fyra millimeter. Jag hann inte se om hon avnjöt sitt morgonkaffe, sms:ade eller bara hade bråttom till kneget. Eller var hon blind?
Och blinda kan man undra om dessa personer är som bara slänger in sina sopor i återvinningsboden. Det står skrivit vad som ska stoppas i de olika luckorna. För säkerhets skull är det även illustrerat med bilder. Än värre är det med dessa träskallar som slänger påsarna utanför dörren, så att avfallet fritt kan spridas av rävar och fiskmåsar. Hallå vakna kvartersvärdar, dags att ta vissa hyresgäster i nackskinnet!
Trädgårdsarkitekten har skaffat valp. Den har redan kostat motsvarande en månadshyra i en medelstor sommarstuga på Fårö. Redan andra dagen lyckades den bryta benet. En gipsning mitt i natten på veterinärstationen i Roma kostar skjortan. Lotta Persson är bra, men hon är inte gratis. Den lille lättviktaren blev ordinerad strikt burvila. Burvila? En valp? Jo, kyss mig där solen aldrig skiner och jag menar inte London. Nu är han återställd och imponerade faktiskt på Lotta genom att visa upp rejäla benmuskler, trots ”burpinan”.
För att ni ska få en bild av valpen så vill jag beskriva honom som en korsning mellan en tasmansk djävul och en gris. Det kan te sig lite konstigt eftersom den härstammar från den ryska aristokratin och det franska hovet. Rasen spred glädje i tsarfamiljen fram till 1917 då revolutionärerna tog kol på både människor och djur. Något enstaka djur lyckades dock klara livhanken. Den franska halvan dansar som en fjäril och sticker som ett bi, för att citera Cassius Clay, alla tiders främste tungviktsboxare. Uppfödaren hade gett den ryske fjärilen ”arbetsnamnet” Kina-Göran. Kopplingen till nyss nämnda beskrivning övergår mitt förstånd.