Det räckte att jag var borta från jobbet en enda dag så höll de sig framme och attentatet var ett faktum. Jag av alla, blev anmäld till Gotlands Medias stegräknartävling.
Väldigt mycket 2005, sa en kollega och jag kan inte annat än hålla med. Men är man anmäld så är man och jag ska ge det en chans.
Dessutom pågår tävlingen ju b-a-r-a i 10 veckor så jag spottar i labbarna och gör vad jag kan för att samla steg.
Mina medtävlare verkar vara hundägare och/eller ha som största intresse "att bara gå”, så ni fattar att jag ligger hopplöst efter i sammanställningen.
Att ta sig från A till B kan vara okej men att bara planlöst gå omkring för att det är mysigt är inte min grej.
När jag gjorde lumpen tvingades jag till tre mil och när jag har besökt Roskildefestivalen har det onekligen blivit en och annan mil. En annan gång blev jag förbannad och gick från Visby till Väskinde vilket föranledde en blåsa under foten stor som en halv pingisboll.
Nåja, idag är det bara åtta veckor kvar. Undrar om jag ska föreslå mustaschkamp som nästa tävlingsmoment.
Nej, jag är inte bitter, inte alls
Tänk er att ni hyr ett större fordon på macken och beger er direkt till möbelhandlaren där ni, några dagar tidigare, beställt en sprillans ny soffa.
Soffan hamnar i fordonet och ni rattar mot lägenheten där ni håller på att flytta in. Ungefär så var förutsättningarna när jag för några veckor sedan flyttade till nytt.
Till min hjälp hade jag vänner med både hjärna och muskler. Första delen av soffan kom utan problem upp på våning två i etagelägenheten. Sen var det slut på det roliga.
Efter några timmar i mörkret konstaterades det att del 2 av soffan inte skulle komma upp. Dagen efter gjordes nya försök utan att lyckas innan två fantastiska hjälpande händer inhandlade vinkelslip och delade möbeln.
Nu är den på plats och i övrigt har lägenheten garanterat en av Visbys grymmaste utsikter. Nu ska jag "bara" sortera skivorna så är allt klart sen.
Det var en alldeles lysande spelning Black Weeds bjöd på i Visby för två veckor sedan. Det ska onekligen bli intressant att lyssna på den kommande plattan.
Att Nomads-Hasse befann sig i publiken och kom upp och bände lite gitarrsträng till låten Pills gör att kvällen blev så där sjukt trevlig som bara händer ibland.
I serien låtar som inte kom med på min topplista kan man ju tro att Nordmans ”Vandraren” eller The Hives ”Walk idiot walk” skulle vara lämpliga att ta till en dag som denna, men det blir istället något helt annat.
Bo Diddley – Pills, 1961
Finfin låt med Bosse a.k.a. Ellas McDaniel. Även Morrisseys idoler, New York Dolls, har med låten på sin debutplatta från 1973.