Små odjur som gör mig fullständigt skräckslagen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och riktigt otäcka.
Nej, jag menar inte AIK.
Utan getingar. De små odjuren gör mig fullständigt skräckslagen.
Ända sedan jag var barn har jag fått ganska jobbiga allergiska reaktioner efter getingstick.
Det började när jag var sju år. Jag och min kompis Classe fick för oss att vi skulle stoppa ner en pinne i ett jordgetingbo.
Det skulle vi aldrig ha gjort.
Vi fick en hel flock arga getingar efter oss. Vi sprang hem så fort vi kunde, men hann få flera stick på vägen.
Det gjorde ont, men vi hade lärt oss en läxa. Vi hade gjort något dumt och straffet kom direkt. Men sedan den dagen skyr jag de gul-svarta odjuren som ren pest.
På vårt sommarställe trivs dock getingarna alldeles förträffligt. De bygger bon lite överallt. Vi försöker dock lokalisera dem så tidigt på säsongen som möjligt för att få bort dem. Ibland går det bra. Ibland går det inte alls.
Jag har fått några stick genom åren. En gång var jag och min fru på restaurang. Vi satt inomhus när jag kände att det var något som kröp på min arm innanför kavajen. Jag trodde att det var en fluga och klippte till. Det skulle jag inte ha gjort. Flugan var en geting som hann med ett sista stick innan den försvann till den sälla jaktmarken.
Dagen efter vaknade jag upp med en underarm som till och med Karl Alfred (tecknad figur som var populär när jag växte upp och som hade en kraftigt överdimensionerad underarm) hade varit avundsjuk på. Den såg verkligen fruktansvärd ut. Den var kraftigt uppsvullen och jag kände hur giftet pulserade där inne. Jag uppsökte läkare, fick medicin och vips var svullnaden bort.
Det värsta jag varit med om i getingsvängen hände för tio år sedan. Jag slog lite hårt i dörren till vedboden. Jag visste inte att getingarna höll på att bygga ett bo precis innanför dörren. Två getingar gick till attack direkt. Den ena högg mig i huvudet, den andra i nacken. Jag var fullständigt övertygad om att jag skulle dö.
Min fru ringde sjukvårdsupplysningen och de rekommenderade att jag snabbt skulle ta mig till en jourhavande läkare vid Korpen.
Läkaren mötte mig i ingången och såg allvarligt på min situation. Han kunde dock snabbt upplysa mig om att jag skulle överleva: "Det var en halvtimme sedan ni ringde. Hade du varit överallergisk mot getingar hade du varit död efter tio minuter", sa han väldigt upplysande.
Han berättade sedan den ena otäcka getinghistorien efter den andra. Så nu vet jag att tre svenskar dör varje år av getingstick. Lyckligtvis vet jag att min allergi inte är tillräcklig för att jag ska räknas in i den statistiken. Men överallergisk är jag helt klart mot de små odjuren.
Jag vet inte om jag tyckte att läkaren var någon speciellt bra psykolog. Men han gjorde mig i varje fall om möjligt ännu mer skraj för getingar.
Själv botade han mig med en hel hög cortisontabletter.
Jag har inte blivit stucken av någon geting på många år nu. Men jag är ständigt beredd på att det kan hända igen.
GT-sportens Per Wallstedt skrev så här i sin blogg på helagotland.se sent i tisdags kväll efter en lång och tung dag på jobbet: "Men så bor vi på världens finaste plats, då är det lite lättare att vara nöjd."
Precis så tänker jag också varje gång det känns lite extra tungt.
Vi som får bo här är verkligen privilegierade. Det får vi aldrig glömma.
Jag orkar inte ens hetsa upp mig över att det är håll igång utanför mitt sovrumsfönster mellan två och halv tre varenda natt när turisterna (antar jag att det är) är på väg hem från krogen. Och jag vet att det bara kommer att bli värre de närmaste sex, sju veckorna. Men jag har ju själv valt var jag vill bo, det är bara att gilla läget. När sommaren är över har vi ju vår underbara stad och vår underbara ö alldeles för oss själva.
GT: s läsare har utsett "Det regnar kor" till tidernas bästa Smaklösa-låt. Den är väl okay. Men jag håller fortfarande på "Åk med Johnny".
Börjar inte Zlatan bli sönderskriven? Det går inte en dag utan att kvällstidningarnas sportbilagor svämmar över av texter om Zlatan. Hur mycket nytt finns det att skriva egentligen? Att han är en av världens bästa fotbollsspelare vet vi ju redan. I varje fall tycker vi svenskar det. Vi kan allt om hans knä vid det här laget. Vi har läst att Inter egentligen inte ville att han skulle ha spelat i onsdags mot Ryssland och att han erbjuds nya kontrakt hela tiden för att stanna i laget resten av livet. Det känns som om det räcker nu.
Sverige är ute ur fotbolls-EM. Tråkigt men inte överraskande.
Och igår krävde alla Lars Lagerbäck avgång. Någon som är förvånad?
Trevlig helg!