Tidigare gick verksamheten till så att man i Visby valde ut böcker och sände ut en lista till sockenbibliotekarien. Listan returnerades sedan varefter böckerna skickades till mottagaren med buss eller tåg. En lång och tidsödande väg med omständligt detaljarbete.
Det gamla systemet hade nu revolutionerats genom en lavendelblå DKW stationsvagn.
Bibliotekarie Hallgren tog sina boklådor med trettio böcker i varje, lastade dem i bilen och körde ända fram till sockenbibliotekariens trappa där denna direkt fick välja de böcker som låntagarna i sin tur sedan kunde få välja bland.
En smidig lösning där man även får tillfälle att prata böcker med sockenbibliotekarierna, säger Hallgren.
År 1956 förfogade man i Visby över 6 021 band. Därav var 2 348 facklitteratur, 2 216 skönlitteratur och 1 449 barn och ungdomsböcker.
I Stenkumla konstaterade bibliotekarien Gust. Jacobsson att bäst under året i sockenbiblioteket hade Ivar Lo Johanssons böcker gått, följt av Sara Lidman. Bra hade också Agatha Christis böcker gått. Andra böcker som ofta efterfrågades var Heidenstam, Maria Lang och lappmarksdoktorn Wallqvists.
Hon hade medverkat vid SLKF:s instruktionsdagar och sedan propagerat för verksamheten och fått ingång tiotalet klubbar. Vid varje klubbträff visades några korta filmer avsedda för barn. Dessa hade både underhållningsyfte samtidigt som de hade visst pedagogiskt syfte. Även fem- till sexåringar var mycket roade.
Verksamheten på Gotland var en försöksverksamhet som drevs i samarbete med olika filmbolag och om den slog väl ut skulle den utökas till hela landet. Verksamheten var avsedd som en motvikt till biografernas omdiskuterade matinéprogram, skrev Gotlänningen. Det påpekades också att det endast var kvalitativt förnämliga saker som kom ifråga efter granskning av barnfilmjuryn.
"Jag anser det inte otänkbart, att den svenska kyrkan en gång kan komma att meddela prästämbetet även till kvinnor, men jag anser att tiden för ett sådant steg ännu inte är inne", sade ärkebiskop Yngve Brilioth. Han föreslog därför att kyrkomötet måtte uttala att man inte nu kunde bifalla regeringens förslag.
"Endast en bit från Östersjöns vågor vid Skånska cements kaj där Atlantjättar ibland gör sina besök ligger den fin-fina hallen. Denna hall vilken tillhör Skånska cement, är en klenod i denna lokalbristens tidevarv."
Byggnaden hade uppförts för tio år sedan. Under årens lopp hade olika byggnader frigjorts och idén växte fram efterhand att just denna skulle byggas om till idrottshall. Lokalen var 40 gånger 18 meter. I samband med fusionen 1954 donerade Slite cement 50 000 kronor till personalen. Pengar som nu använts till en tillbyggnad av omklädningsrum, bastu, entréhall, pentry med mera.
Arendt de Jounge sade bland annat i sitt invigningstal:
"När gamla Slite cement för tre år sedan gick till hävderna och ersattes med Skånska cement överlämnade det gamla bolaget en gåva till personalen på 50 000 kronor. I tre år har vi grubblat och diskuterat för att få fram något som alla kunde få trevnad av. Skulle vi ha stipendier eller skulle vi köpa segelbåtar eller något annat? Det var den stora frågan. Förslagen har varit många. Så kom då detta förslag upp och det är stiftelsens önskan att denna hall skall bereda de anställda och deras familjer tillfälle till idrott och kamratlig samvaro".
Slite hade fått en modern idrottshall och glädjen var stor.
Det fanns 250 permanente sittplatser och 150 ståplatser. Att hyra hallen kostade två kronor i timmen, "vilket får anses som ganska billigt" skriver tidningen och tillade: Det är alltså bara att konstatera att den nya Slite-hallen är ett prima tillskott för alla inomhussportande Sliteungdomar och även för alla andra också, förstås".
K G Andersson var född i Visby och tog studenten här1927. Han började sedan arbeta i bank men övergick till journalistiken. Han var med om att bilda Gotlands journalistförening och var också dess vice ordförande, kassör och klubbmästare. Vidare har han varit initiativtagare till föreningens tidning Vårblandning och varit dess ansvarige utgivare.
Han tillhörde också många andra föreningar, bland annat Gotlands gymnastikförenings styrelse, där han också varit sekreterare och kassör. Han var också ledamot av Svenska gymnastikförbundets styrelse ett tiotal år.
Inom gångsporten var K G en föregångsman och fick motta Svenska gångförbundets hederstecken i guld och dess förtjänsttecken i guld. Han tillhörde också Gotlands varpaförbunds verkställande utskott och var revisor i Gotland Simsällskap.
I början av 30-talet var han med och startade esperantorörelsen på Gotland och skrev bland annat en turistbroschyr om Visby på esperanto. Han var också med om att starta Gotlands bridgesällskap och var i många år sekreterare i sällskapet.
På fritiden kopplade han av med amerikanska deckare, samt korsord och bridge.
"Hans penna saknade inte udd", konstaterade den som skrivit denna runa. Sannerligen inte!