Skrämselhicka och räkmackor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag menar, har Rosenbad helt missat kommunens skamfilade pärlband av inkompetenta upphandlingar? Mäklare, kopieringstjänster, konsulter, databaser, sjukhusutrustning, flytthjälp, skolskjutsar, sjukgymnaster, byggentreprenader...
Och nu ska man handla upp färjetrafiken. Gotlands landsväg och livsnerv. En mastodontverksamhet i 500-miljonersklassen. Joråsåatt...
I en färsk intervju konstaterade Gotlandsbolagets vd och framgångsrike diplomat Jan-Eric Nilsson, brett leende:
- Det ska bli väldigt roligt att förhandla med Gotlands kommun.
Nähä? Räkmacka till redaren, comin’ right up!
Det ska förresten bli himla intressant att se vilken av de båda parterna pöbeln lynchar först, om den framtida färjetrafiken går överstyr.
Här i jantelagens högborg i landet Lagom, där pöbeln älskar att hata, där själv är bäste dräng och allt alltid är Någon Annans fel, är det naturligtvis självklart att Någon Annan i första hand är icke-gotländsk. Att som nu kölhala Den Statliga Myndigheten Rikstrafiken är alltså att sparka in öppna dörrar.
Men... i ett just nu fullkomligt sannolikt scenario, där den heliga kampen om färjetrafiken plötsligt står mellan två lokala giganter? Gotlands kommun eller Gotlandsbolaget - vem ska stenas på Stora torget? Och vem ska kasta den första stenen?
Trots att vi inte ens hälsat formellt på varandra, vet jag att jag och landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård har tre saker gemensamt. Minst.
1. Hundar. Landshövdingen har en golden retriever som heter Bacchus. Det vet jag för att hon sökte extramatte på hjalpmi.nu. Jag har en saarloos wolf-hound som heter Memma - och behöver extramatte.
2. Viner. Det vet jag för att landshövdingen och jag möttes i bolagskön. Vi satsade båda på kraftfullt rött. Landshövdingen köpte en box, jag tre flaskor.
3. Tomas Ardin, tidigare chef på Radio Gotland. Det vet jag för att han buggade häcken av först landshövdingen och sedan mig, på förra helgens idrottsgala på Wisby strand. Landshövdingen buggade för övrigt bättre än jag. Bäst buggade Tomas Ardin.
Och så: Jag går genom gallerian, förbi tre slitna och sliriga män som högljutt argumenterar om pengar. Precis när jag passerat hojtar en av dem, högt.
- Hörru!
Jag stannar inte och jag vänder mig inte om. Känner att jag inte orkar med fyllegruff, än mindre en påstridig förfrågan om bidrag till bättre behövande.
Mannen hojtar igen. Högre.
- Hörru!! Men hörru!!!
Jag suckar, stannar och vänder mig om.
- Hörru tjejen! Du tappade dina vantar. Här.
Fördomar. Hatar dem. Förlåt. Och tack igen.
Bäst just nu:
Vintern. Jag älskar dig, mäktiga kung Bore!
Memma. Min vackra varg som lever med sådan glädje och intensitet att varje ögonblick blir till guld.
Assistancekåren. Brandgula änglar, alltid bara ett samtal borta. Till och med en isigt kall söndagskväll, långt ute i mörka skogen, djupt nere i snön.