Skillnad på hästar och gamla pappor?
Nysnoppade krusbär.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Känslan när det plötsligt blir höst.
Länge har jag trott att den här känslan bara är inbillning, men när jag berättar om den för andra så nickar de ofta instämmande och säger att de också kan känna likadant och att de också trott att de bara inbillat sig.
Hur som helst, jag njuter för den här tiden fram till en bit in i oktober är årets bästa.
Då infinner sig ett lugn i mitt ibland oroliga inre, luften jag andas känns sammetsmjuk och mina ögon mår bra när ljuset plötsligt förändras och alla färger blir mildare.
Och även om det är inbillning, så är det ändå en verklighet för mig.
Jag har köp en kurs i portugisiska, för 2014 är det VM i fotboll i Brasilien och dit tänker jag resa.
Då kan det vara bra att veta vad "Hur mycket kostar en biljett på den skuggiga delen av läktaren?" heter på portugisiska.
Skördetid och jag plockar krusbär och vinbär för gelé, marmelad och saft. Och gurkor för saltgurka, syrad gurka och vanlig smörgåsgurka.
Lusten att sylta, safta, lägga in är ett arv från mamma. Hennes trädgård var stor och allt skulle tas tillvara, men på äldre dar var det bara hon och hennes man i hushållet och de hann aldrig äta upp. De dog med ganska kort mellanrum och när vi tömde deras frysboxar och matkällare hittade vi upp till tio år gamla inläggningar och nedfrysningar.
I det här tvåpersonershushållet är det lite samma sak - rekordet är en fem år gammal burk med slånbärsgelé (fullt ätbar) - och varje höst tvingas jag hälla ut ett år gamla ouppätna gurkor på komposten.
Så därför tänkte jag i år bara köpa tre kilo gurkor, men kommer ändå hem med sex kilo! Hur det gått till vet jag inte, men nu är de i alla fall inlagda.
Ibland har jag misströstat och befarat att det aldrig blir någon bastu i hamnen. Den som vi planerat så länge.
Men på fredag ska vi ha stort allmänt bastumöte. I Engelska parken. Mitt i byn. Det rör på sig.
Nu ska jag passa på och fråga fotograferna på den här tidningen (och andra):
Varför är bilderna i tidningen så sneda?
Mina barn brukar skratta åt mina havsbilder eftersom jag aldrig lyckas få horisonten rak. Jag vet inte vad det beror på. Är det jag som inte kan hålla kameran rakt, eller är det något kosmiskt fenomen som orsakar det? Jag tror på det förstnämnda, jag har ju sett raka horisonter på andras fotografier.
I en tidning nyligen hittar jag elva sneda bilder. Hus som lutar, plana åkrar med kraftig lutning, folk som står så snett att det är ett under att de kan hålla balansen - och även några lutande horisonter.
Jag vill veta om det här är modern fotografi, vilket jag hoppas för då kan jag säga det till mina barn när de skrattar åt min havsbilder.
Från den 1 augusti ska alla hästar ha möjlighet att vistas utomhus varje dag. Det har Jordbruksverket bestämt.
Min 97-årige far ska, efter att ha drabbats av stroke, få möjlighet att duscha två gånger i veckan och komma ut på promenad lika många gånger.
Det har Hemtjänsten i Lomma kommun bestämt.
Hönsens insats vid EM i friidrott i Värpeshult i Småland var, rent ut sagt, helt bedrövlig.
Hillevi vägrade ställa upp i hinderloppet när hon upptäckte att vattengraven var fylld med vatten.
- Mina fjädrar blir så fula när de blir våta!
Hildur var kvällen innan stavhoppskvalet ute och festade med en tupp från Ungern och försov sig.
- Stavhopp ska hoppas på kvällen, inte mitt på dan!
Pärlan diskvalificerades efter tjugo meter i gångtävlingen.
- De andra gick ju så fort så jag måste springa!
Och tuppen Pekka sprang vilse i 100-metersloppet.
- När jag tränar hemma brukar jag springa flera varv runt huset, men den här banan var ju alldeles rak!
Truppens förbundskapten (jag) vill helst inte kommentera hönsens insatser, men säger ändå till slut:
- Den långa resan, luftombytet, sol- och regnväder om vartannat, det småländska hönsfodret, obekväma sovpinnar och alltför nitiska domare kan ha spelat in.
Om jag en dag blir blind kan jag i alla fall snoppa krusbär.
Jag testade genom att blunda när jag snoppade årets skörd och det gick alldeles utmärkt. Samtidigt lyssnade jag på vacker musik och tänkte tankar.
Snoppa är bland det mest monotona och rogivande som finns. Jag älskar det.