Skälsö fiskeläge fick en "riktig" hamn med rejäla kajplatser
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Skälsö är ett av Gotlands vackrast belägna fiskelägen och Gotlands förmodligen största fiskarsläkt har växt upp där. Men någonting fattas där, något så viktigt som en god hamn med ordentligt vattendjup och rejäla kajplatser, skrev Gotlänningen.
Men sedan ett år tillbaka pågick bygget av den nya hamnen och i maj skulle den vara klar. För en kvarts miljon kronor skulle Skälsöfiskarna då ha fått en hamn med drygt tre meters vattendjup, 2,3 meter hög pir, 60 meter kaj för större fiskebåtar och 42 meter för småbåtar. Staten bidrog med 90 procent av kostnaderna; resten fick Skälsöfiskarna med hjälp av kommunen svara för. Förutom arbetet med själva hamnen hade även en 50 meter lång inseglingsränna muddrats upp.
- Äntligen en hamn, sa William Pettersson till Gotlänningen. Själv får jag ingen större nytta och glädje av den nya hamnen, jag börjar bli för gammal. Men det finns unga krafter här som behöver en ordentlig hamn. Redan har alltför många fiskare flyttat från Skälsö på grund av de usla hamnförhållandena.
Ända fram på 1940-talet hade man vid Skälsö fått dra upp båtarna på stranden. Militären byggde en mindre brygga men den raserades av vinterstormar. I slutet av 40-talet byggde fiskarna själva med hjälp från Väg och vatten en förstärkt brygga och en vågbrytare. Men vattendjupet i och utanför hamnen var normalt inte ens en meter och kunde vid lågvatten sjunka till 30 centimeter. Det hände inte så sällan att det inte gick att komma ut ur hamnen.
William Pettersson var åtminstone den tredje generationen i släkten som var fiskare. Hans far hade varit fiskare liksom hans farfar och morfar och hans fyra bröder. Sönerna Bror och Gösta var också fiskare liksom tre brorssöner.
Och när Skälsö nu skulle få en bättre hamn hade sonen Gösta, brorssonen Hans och Gullmar Eriksson tillsammans köpt en 15 meters trålare från västkusten.
DET VAR INTE BARA i Skälsö som det gotländska fisket utvecklades för femtio år sedan. Renseriet och rökeriet i Katthammarsvik som funnits i några år hade under vintern byggts ut med bland annat kylrum och lastbrygga och lanserade en ny produkt: gotländsk kryddströmming.
-- 200 burkar i veckan kan vi prestera, men det verkar som om det inte kommer att räcka långt med den efterfrågan som vi redan hu har kunnat glädja oss åt, sa föreståndaren Gunnar Jakobsson som var helt på det klara med att man måste utöka kapaciteten. I framtiden hoppades han även att man skulle kunna utöka sortimentet med lökströmming.
Receptet på kryddströmmingen kom från fru Olga Ekman som själv gjort denna inläggning under många år. Och hon hade många fler recept på strömmingsinläggningar. Under nio år hade hon varit fyrvaktarfru på Gotska Sandön och då gällde det att hitta nya variationer om kosten inte skulle bli för alltför ensidig.
MEDAN HELGE KLAESSON, Kvarna i Vamlimgbo, var på begravning i Näs brann hans hus ner till grunden. Branden var mycket häftig och ödelade huset fullständigt. När brandkåren kom till platsen fanns inte mycket annat att göra än eftersläckning. Familjen förlorade en stor del av sina ägodelar.
De fyra barnen var ensamma hemma. Den äldsta som var i tjugoårsåldern hade lagat i ordning en måltid, medan den yngsta, en sexåring vistades på andra våningen. Flickan kallades ner för att äta. Medan ungdomarna åt hörde de plötsligt som om något ramlade omkull på övre botten och en av ungdomarna gick upp för att titta efter vad det var frågan om. När pojken kom upp stod övervåningen i ljusan låga. Syskonen larmade brandkåren och började rädda så mycket av lösöret som de hann.
Brandorsaken var ännu inte utredd.
En löjtnant vid A 7 dömdes av Visby rådhusrätt till 10 dagars arrest. Löjtnanten hade bland annat sparkat en värnpliktig, och denne krävde att löjtnanten skulle suspenderas. Men rätten ansåg inte gärning så allvarlig att suspension kunde komma ifråga.
DEN 84-ÅRIGE östergänningen förre lantbrukaren Albert Larsson, Hallgård, skiljde sig från de flesta andra gamla människor. Han var inte ett dugg intresserad av att prata om gånga tider. Han ville hellre uppehålla sig kring dagens händelser, prata om snön som vräkte ner och om det senaste hästköpet i socknen, än berätta om det som hände på 1800-talet. Inte kom han ihåg det och inte var han intresserad, sade han.
Larsson stod på vedbacken när Gotlänningens medarbetare kom för att intervjua honom. Så småningom gav han dock några glimtar från den tid som var så olik den som rådde på hans ålderdom.
Han var född vid Glose i Gammelgarn men familjen flyttade till Trosings i samma socken när han var tre år. Han fick gå en halvmil till skolan varje dag och det fanns ingen vaktmästare som skötte städning och eldning utan det fick skolbarnen göra. De äldre barnen fick såga och hugga ved och de yngre bar in den.
När han var tretton år fick han sin första drängplats hos Henrik Pettersson, Änge. Han fick gå på åkern och plöja fast han nästan inte orkade lyfta plogen. Eftersom bonden även var fiskare började drängens arbetsdag vid fyra-fem tiden på vårarna och mitt i natten sommartid
Då var det bara att ge sig ner i hagen och få tag i en häst och köra ner till Grynge fiskläge. Han fick en krona i veckan i lön för en arbetsdag som kunde bli sexton timmar lång. Den högsta lön som han fick som dräng var 200 kronor för hela året.
Åren 1892 till 1894 gjorde han exercisen bland annat ute på Enholmen och 1908 övertog han svärfaderns gård vid Hallgårds.
Mer hade Larsson inte lust att prata om gamla tider utan återvände till dagens händelser.
MARS MÅNAD var för femtio år sedan liksom i dag de många årsmötenas månad. Riksdagsmannen Per Svensson i Stenkyrka avgick som ordförande för Gotlandscentern efter 16 år och efterträddes av landstingsman Erik Forslund i Väskinde. Denne var även ordförande i Visbyortens jordbrukskassa som 25-årsjubilerade. Under det gångna kvartsseklet hade kassan inte förlorat en enda krona på sin långivning; ett gott betyg både till kassan och de gotländska bönderna, sades det vid årsstämman.
Ordförande i RLF på Gotland var Gotlandscenterns andra riksdagsman Nils Franzén. "Inte mindre än 21 motioner förelåg till behandling. Samtliga dessa spårar den oro som jordbrukets folk känner inför utvecklingen just nu med avsättningssvårigheter för jordbrukets produktion och dalande priser" skrev Gotlänningen från årsstämman.
Men även om det allmänna läget för jordbruket var kärvt så var det mer optimistiska tongångar vid Länsmejeriets årsstämma. Den ekonomiska ställningen var starkare än kanske någonsin tidigare, förklarade ordföranden lantbrukare Hening Widén i Hogrän. Föreningens alla högräntebelagda lån var inlösta, alla maskiner och övriga inventarier helt avskrivna och lagerreserven praktiskt taget helt utnyttjad. 1952 hade föreningen haft 13 driftsplatser, nu fanns sex kvar, tekniskt väl utrustade.
Det blev mycket center och jordbrukets föreningsrörelse, men som jag tidigare någon gång förklarat har vi på GT bara Gotlänningen och inga Gotlands Folkblad kvar sedan 1950-talet.