Skalberg och hans kompisar är felparkerade

Det brukar sägas att allt är relativt.
Men ibland känns det som att saker är lite mer relativa på Gotland än i resten av världen.
Står det fem bilar vid rödljuset på Öster är det en "bilkö". Har man mer än tio minuter till jobbet är det en "lång resväg". Och står det fler än åtta bilar på en parkeringsplats måste "parkeringskaoset regleras".
Vårt isolerade läge tycks ha gjort att vissa helt saknar referensramar, tappar fokus och helt enkelt gör korkade saker i tron att det finns problem som måste lösas när det i själva verket inte finns ett moln på himlen.
Kjell Skalberg (c) och hans kompisar i tekniska nämnden har hittat på ett system som i teorin säkert är vackert och väl fungerande. I praktiken blir det bara en enda onödig soppa.
Jag har bott i Visby i större delen av mitt liv och jag har aldrig någonsin funderat över att det skulle vara svårt att hitta parkeringsplatser i stan de tio månader om året som vi har ön för oss själva.
Att snacka om att reglera och styra trafikflöden är inget annat än ett skämt. Vilka flöden? Vilken trafik? Vilka bilar?
Jag ringde Kjell Skalberg för att fråga om han på fullaste allvar haft svårt att hitta parkeringsplats. "Ja", svarade han. "På Klinttorget".
Jaha.
På Klinttorget.
(Här lämnar jag avsiktligt tid för eftertanke).
Hade Skalberg varit lite mindre hemmablind skulle han inse att det är på sin höjd 300 meter från Klinttorget till parkeringen vid Coop. 400 meter till Kajsarn. Men, det är klart, det är ju relativt långt.
Man kan också säga att det är relativt dumt att hoppas på parkeringsplats på Klinttorget när resten av Europa vet att det oftast är fullt där.
Och är det inte relativt onödigt av Skalberg, som bor i Tingstäde, att köra i innerstan när han och resten av kommunen arbetar för att minska biltrafiken där?
Sen säger Skalberg lite om att innerstan inte får vara en "långtidsparkering". Det var den förvisso inte förut heller, men ändå. Något måste man ju dra till med.
Och så säger han att man vill "tillmötesgå de som arbetar i innerstan".
Jag undrar om "tillmötesgå" betyder samma sak som att parkeringen nu kostar närmare 7000 kronor om året, vilket får anses vara relativt mycket hur man än vrider och vänder på saken. "Ja, det kostar kanske någon krona", blir svaret.
Till slut, om än motvilligt, erkänner Kjell Skalberg att det gamla systemet med p-skiva"fungerade relativt bra vintertid". Men han vidhåller ändå med en dåres envishet att det finns ett parkeringsproblem.
Men han kan hävda vad han vill. Parkeringsproblem i Visby är en skrivbordsprodukt och en mjölig ursäkt för att försöka få in extra pengar till skattkistan. Det vet du, det vet jag, det vet Kjell Skalberg.
Att det sen är relativt svårt att parkera i Visby jämfört med på en gårdsplan i Tingstäde är däremot sant.
Men så är ju allt är lite mer relativt på Gotland än i resten av världen.

Just nu parkerar folk enligt djungelns lag på de gator och ytor nära stan där det inte kostar pengar.
Kjell Skalberg menar att detta är en övergångsperiod, och att folk snart kommer ställa sig där de alltid stått.
Kanske det.
Men jag, som antagligen är en genomsnittlig gotlänning, struntar i att göra snabba ärenden på Öster i dag. Tar det lika lång tid att gå och köpa p-biljett som att hämta hamburgaren struntar jag i alltihop.
Öster och innerstan jobbade i motvind tidigare, och Skalbergs parkeringselände är den kniv i ryggen handlarna minst av allt behöver.
När flyttar Systemet till Skarphäll?

Och apropå tid. Jag och sambon tyckte självscanning på Ica Maxi var en bra idé. Det sparar tid och det är smidigt när man med planering kan packa direkt i stora medhavda plastkassar.
Trodde vi.
Men i lördags kom sambon med fullastad och välpackad kundvagn, varor för över 3000 spänn, och fick plocka upp alltihop på bandet för att sen packa igen. Utan hjälp, men däremot under nogsam bevakning av dryg kassör. Det tog en halvtimme.
Samma sak hände mig också nyligen.
Så nu lägger vi ned, ingen mer självscanning för oss. Det är en värdelös idé, en energitjuv och en källa till irritation jag lätt kan leva utan.
Till saken hör att allt stämde på öret, naturligtvis.

Jag har en gästartist idag, en kompanjon och bundsförvant i småbarnsträsket som läste min lista förra veckan om saker som var otänkbara att göra för tio år sedan.
Så, mina damer och herrar, tillåt mig presentera en lista på samma tema av min gamla klasskamrat Thord Pettersson!
1) Torsdagsgrogg kl 20.00 i soffan framför "Antikrundan".
2) Jag flyr till diskbaljan för egentid - älskling tar du barnen, jag är lite blöt om händerna!
3) Bajs är ett accepterat samtalsämne även vid matbordet.
4) Matfläckar på kläder är inte smuts.
5) Att göra det på soffan innebär att ta en tupplur.
Jag skriver naturligtvis under på den här listan, annars hade den inte hamnat i min krönika. Och jag tror att vi är en och annan som känner igen oss.