Tid är pengar sägs det. Jag har varit stadd vid kassa den senaste vintern. Har tillbringat mycken tid hos de rödklädda flickorna på Friskis & Svettis. Vad är egentligen tid? Jag menar, det som man klarade av på en halvtimme för 25 år sedan, behöver man i dag ladda inför i flera veckor. När man väl har fått häcken ur vagnen så är det snabbt fixat. Än i dag.
Det snackas om "elfte timmen" och "sista minuten". Detta besannades verkligen när trädgårdsarkitektens systerdotter skulle fylla 40. Flickan är född samma dag som Ingvor och jag har namnsdag. Att hon skulle fylla jämnt i början på april i år borde inte ha kommit som någon överraskning. Hyllningsresan till Surte, norr om Göteborg, hade ventilerats i flera år.
Enligt initierade källor är Hotell Surte ett billigt och bra övernattningsställe. Och ständigt folktomt, så det var ingen brådska med att boka där inte. Kunde lugnt vänta tills "elfte timmen". "Initierade källor", pyttsan. Hotellet var knökfullt. Till och med redskapsskjutet på bakgården var upptaget. Där sov en norrlänning insvept i en pälsjacka som närmast påminde om ett självdött får. Boendet fick lösas på annat sätt.
Om nu namnet "Surte" skulle klinga bekant, så har jag klippt följande ur historieboken. Orten hamnade, eller rättare sagt rörde sig, på kartan elva minuten över åtta den 29 september 1950. Det tog endast tre minuter för ett område på 24 hektar att glida ner i Göta älv. 30 hus följde med och 450 familjer blev hemlösa. Mirakulöst klarade alla, utom en person, livhanken. Några minuter innan hade ett tåg med 800 passagerare passerat.
Om man var sent ute med att boka rum, så var det inget mot när det gällde inköp av presenter. "Sista minuten" fick ett ansikte. Önskelistan, omfattande bland annat symaskin och växthus, hade skippats av praktiska skäl. Jag skulle vilja se hur systrarna Ingrid och Ulla försökt krångla sig igenom säkerhetskontrollen på Visby airport med dessa saker i bagaget. Nej, det blev att springa i affärer på Adelsgatan. I "sista minuten".
Det finns väl inget pinsammare än att knalla in i en affär, snoka runt lite och sedan gå. Affärsinnehavaren har stenkoll på en, men låtsas som det regnar. Det finns förresten två typer av expediter. Den som hoppas sälja för några hundralappar. Och så har vi silversmeden och skogsägaren Stengård från Barlingbo. Hans föremål gör sig bättre i skylten än runt halsen på en presumtiv kund, tycker han. Det var inte utan visst motstånd han släppte ett halssmycke, med ett utsökt Visbymotiv, till Surtefararna. Som bonus gick han även med på att sälja ett armband, men glömde att stämpla silverklenoderna.
Nu är det inte bara vilsna rådjur man måste se upp med. Ringrostiga mc-förare är betydligt farligare längs vägarna. Från något oroande till något mycket klokt. Finlands jord- och skogsbruksminister, Sirkka-Liisa Anttila, vill införa obligatorisk utbildning för blivande djurägare. Finland för in tankarna på Risto Leino som hamnat i polemik med en jänta på GT. Hon sågades, icke helt oväntat, jäms med fotknölarna av min förebild.