Ni vet de där historierna man hör, som alltid handlar om en bekant till en släktings jobbarkompis polare? Den moderna tidens folksägner. Skrönor av tveksam härkomst om råttor i pizzor och andra skumma berättelser. Bengt af Klintberg (clownen Mannes storebror, för övrigt) har skrivit en hel bok om fenomenet. Ni vet såna berättelser? Jag tänkte jag skulle berätta en sån. Med den stora skillnaden att denna är fullständigt sann och jag har fått den berättad av kvinnan det hände, och med hennes tillåtelse återberättar jag den efter bästa förmåga.
Det handlar om en tjej, vi kan kalla henne för Lisa, och hennes pojkvän, som här får heta Lasse. De är vid denna tid i tjugoårsåldern och bor tillsammans i en Stockholmslägenhet med rivningskontrakt. Något som var vanligt under 80-talet. Man fick hyra en lägenhet i halvkasst skick för en rimlig kostnad i väntan på att den skulle renoveras eller rivas.
En av egenheterna med just den här lägenheten var att det inte gick att spola i toaletten. Lösningen på detta problem var att man i köket fyllde en plasthink med vatten vilken sedan togs med till muggen. Efter avslutat besök hälldes vattnet i toaletten och - vips, hade man skickat leveransen till reningsverket. Efter kissning räckte en hink, men hade det bajsats fick man gå till köket och fylla en andra hink för spolningen.
En dag, när Lasse är ensam hemma, får han en idé efter avslutad fekalieproduktion. Det borde räcka med EN hink, om man bara skickar ner vattnet med lite fart. Detta ska sedan visa sig vara lika genomtänkt som att satsa på storskaligt sjöröveri i Lojsta träsk. Nåväl, efter sittningen tar Lasse ett rejält tag om hinken och kastar ner vattnet i porslinsstolen. Vad som händer sen är snarast att likna vid ett fyrverkeri av spillning och vatten. Hela badrummet är dyngsurt och Lasses genidrag för att spara några steg resulterar i en grundlig toalettstädning. Bittert. Bittert och äckligt.
När Lisa kommer hem ser hon att toaletten är skinande ren och hon berömmer sin pojkvän för ett lovvärt initiativ. Han muttrar något om att badrummet verkligen behövde en rejäl städning. Och här kunde historien ha slutat, men då hade det inte blivit någon historia.
Några dagar senare ska Lisa åka på en tredagars utbildning med jobbet. Hon packar sina saker och går till badrummet för att plocka ihop smink, locktång, tandborste och annat nödvåndigt. Hon är där inne en ganska lång stund innan hon kommer ut till Lasse som ligger på soffan med en tidning. Hon har bara en fråga:
- Lasse, vet du varför det det ligger en bajskorv i min necessär?
Det här blir troligen min sista krönika på ett tag, då redaktör Magnusson återinstalleras i tjänst vid månadsskiftet. Jag passar på att tacka er läsare, Språkrådet och Nationalencyklopedin för visat intresse. We’ll meet again. Pop on!