Jag trodde aldrig att det här med att bli pappa skulle innebära en sån känsla av otillräcklighet.
Alla andra är ju så Duktiga Föräldrar hela tiden.
De har tålamod, energi och tid. Framför allt tid. Alla andra har så galet mycket tid till sina barn att det är inte klokt vad de hinner med.
Jag hinner knappt laga mat.
På den tid det tar för mig att fixa pannkakor har de Duktiga Föräldrarna redan hunnit vara på plask och lek, dans, ridning, piano och familjejympa.
Att ge barn socker (förra veckans krönika) är bara ett av alla de sätt som finns att vara en Dålig Förälder, har jag märkt. Och att det finns de som älskar att tävla med sina barn är inget specifikt för bebisåren.
Med bebisar tävlas det i grenarna tal (Lisa kan redan räkna, och hon är bara åtta veckor!), potträning (Jens har faktiskt aldrig haft blöja, han föddes pottränad och klar) och gång (Lilla Elsie kunde faktiskt dansa jitterbugg när hon var tre månader).
Med lite större barn tävlas det i antal aktiviteter per veckodag.
Och ju tidigare man börjar desto bättre, verkar det som. Från tre-fyra års ålder finns det drösvis med aktiviteter att välja på, schemalagd sysselsättning som kräver mammas eller pappas närvaro.
Det är säkert jättefint och kul och bra på alla sätt, men jag fattar inte hur man får ihop ett liv på det sättet.
Mitt samvete mår inte bra av det där, jag är en Dålig Förälder eftersom mina barn inte är mitt enda fritidsintresse. Inte heller pallar jag att engagera mig i småbarnsjympa en tisdagkväll i februari efter en heldag på jobbet.
Det är som om en aktivitet som inte är schemalagd inte finns. Att jag åker fyrhjuling en eftermiddag med ungarna hemma på gården räknas inte eftersom det inte är en gruppträning.
Finns det ingen utbildad pedagog närvarande får man inga pappapoäng. Och har man inte betalat tusen spänn i terminsavgift är det ingen meningsfull sysselsättning.
Då frågar jag mig, vad hände med leken? Vad hände med att bygga kojor och slott?
Kanske är det inte jag som är Dålig Förälder som istället för att flänga runt på diskodans och simskolor med min fyraåring sitter hemma och leker med rosa trolldeg.
Jag tänker att den tiden kommer då jag måste sitta och kolla knattefotboll på helgerna, men jag tänker sannerligen inte tjuvstarta.
Dessutom, vad gör man om ungen tröttnar på diskodansen redan efter två lektioner? Hur kul är det att tvinga upp en trött dotter en söndagmorgon för att åka till simhallen när hon inte vill?
Jag vet inte, jag har inte provat. Men jag tror att jag hade tyckt det var jobbigt.
Däremot vet jag vad jag gör när mina ungar tröttnar. Jag stänger helt enkelt av fyrhjulingen och går in.
Sen gör jag ny trolldeg, grön den här gången.
Häromveckan skulle vi vara Duktiga Föräldrar och gå med ungarna på bio.
Storsuccén "Var inte rädd, Långa Farbrorn" visades och den kan man ju inte missa.
Den var 45 minuter lång och jag är inte särskilt snål av mig, men ändå, det kostade 240 spänn för hela familjen.
Nästan sex kronor i minuten.
Så jag säger bara: Hej då, SF barnbio. Det var kul att träffas, men vi ses aldrig mer igen.
Jag åker till mataffären och hyr en dvd för 19 spänn istället.
Veckans lista är förmodligen någon form av hädelse eftersom jag förvanskat Guds ord. Men jag kunde inte hålla mig, och jag tar räkningen på den yttersta dagen.
Här är i alla fall mina tio budord för att bli en Duktig Förälder.
1. Du skall inga andra fritidsintressen hava jämte barnen.
2. Du skall inte ha bilder av något annat än barn på dina väggar.
3. Du skall inte missbruka svordomar längre.
4. Tänk på att hålla sabbatsdagen ledig så att du kan skjutsa till aktiviteter.
5. Helga din fader och din moder, ty de kanske kan vara barnvakt.
6. Du skall inte dräpa, inte ens klockan fyra på morgonen.
7. Du skall inte begå äktenskapsbrott, ty fortare än ni tror får ni sängen för er själva igen.
8. Du skall inte stjäla ditt barns (sockerfria) godis.
9. Du skall inte vittna falskt mot din dagisfröken, icke heller trycka i ungen alvedon tio minuter innan lämning, ty andra barn kan bli smittade om ditt är sjukt.
10. Du ska inte ha begär till din medmänniskas barn, ty de är sällan så duktiga som de framställs.