Saker jag skulle göra om jag vann 100 miljoner
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
FörsÀkringar hör till den kategorin.
För just nu hatar jag försÀkringsbolag. Det Àr inget nytt förvisso, att det alltid Àr sÄ bra och sÄ heltÀckande och sÄ otroligt oumbÀrligt, och dessutom för bara en spottstyver nÀr de ringer och vill ha just dig som kund.
Okej, jag medger, det finns en viss skyll-dig-sjÀlv-varning, jag borde naturligtvis lÀst allt finstilt. Men kom igen, det finstilta i försÀkringsvillkor Àr ju sÄ otroligt finstilt att man behöver mikroskop för att överhuvudtaget kunna se det.
Anledningen till mitt hat Àr att vi var i Thailand i höstas och skiten Äkte in i flÀkten precis nÀr vi skulle Äka hem, och vi blev kvar ett tag till.
Jag visste egentligen redan dÄ att försÀkringsbolagen skulle sjunga i kör "force majeur, force majeur, force majeuuuur". Men nÀr de vÀl började sjunga sÄ blev jag likvÀl förbannad.
För nÀr behöver man ett försÀkringsbolag? Jo nÀr skiten Äker in i flÀkten.
Men just dÄ hÀnvisas det till nÄt force majeur-igt och sÄ hör man liksom försÀkringsbolagstjejen börja nynna "du fÄr inga pengar, nana na nanna".
Force majeur betyder ungefÀr "utom kontroll" och Àr det absolut bÀsta ett försÀkringsbolag vet. Vad det i praktiken innebÀr Àr att du som kund inte ens fÄr en pÄse jordnötter för dina utlÀgg och besvÀr.
Men det Àr bara att bryta ihop och komma igen, som den dÀr skidÄkaren sa.
Det som irriterar mig mest Àr ÀndÄ Trygg-Hansa, ett försÀkringsbolag som jag tidigare bara haft bra erfarenheter av. Kanske just dÀrför valde vi att försÀkra vÄra barn dÀr.
Att försÀkra sina barn Àr nÄgot man bara mÄste göra, det har jag ju fÄtt veta. Och nÀr jag kollar autogirobetalningarna varje mÄnad har jag gjort det med en kÀnsla av lÀttnad.
Trygg-Hansa, precis som alla andra försÀkringsbolag, sÀljer naturligtvis försÀkringar pÄ illusionen att dina barn faktiskt Àr försÀkrade upp över öronen nÀr du vÀl betalt premien.
Men se, nÀr det vÀl hÀnder nÄt finns det en liten finstilt paragraf, skriven upp och ned pÄ rövarsprÄket i tvÄ punkters storlek pÄ baksidan av brevet du fick hem handlingarna i, som sÀger att "visst, de Àr försÀkrade. Men inte i Thailand".
Bastards.
Andra veckan som pappaledig och en viss rutin har infunnit sig.
BÀsta tiden pÄ dagen Àr just nu, klockan elva, nÀr den minsta sover i vagnen utanför och den Àldsta Àr pÄ dagis.
Dagis Àr hon för övrigt bara tre dagar i veckan, fem timmar Ät gÄngen. Jag har vÀnner i Stockholm, och deras Àldsta dotter fÄr vara pÄ dagis 30 timmar i veckan nÀr en av dem Àr förÀldralediga för den minsta.
Otroligt avundsjuk blir jag.
Avundsjuka Àr för övrigt en av de sju dödssynderna. Och jag kan inte rÄ för det, men jag syndar ganska ofta.
SÀrskilt nÀr nÄn vinner fantastiskt mycket pengar. Jag Àr ledsen, men jag Àr inte en bÀttre mÀnniska Àn att jag tÀnker att "jag dÄ, varför vinner aldrig jag pengar". Vi mÄste renovera huset, har miljonskulder till banken och ibland innan jag somnar brukar jag tÀnka pÄ vad jag skulle göra om jag fick 100 miljoner pÄ ett brÀde.
Shit, den listan blir lÄng. Sen somnar jag och vaknar lika fattig morgonen dÀrpÄ.
Men man ska vÀl inte klaga, antar jag. Jag har ett jobb jag Àlskar, min sambo har fÄtt ett vikariat pÄ en skola och Àr lycklig varje dag hon Äker dit och ungarna har tio fingrar och tio tÄr och inga synbara defekter.
Men ÀndÄ. 100 miljoner. DÄ hade jag kunnat be försÀkringsbolagen dra Ät fanders.
En bok jag gillar Àr "Naiv. Super" av Erlend Loe. Huvudpersonen i boken gör listor över allt möjligt, och ibland brukar jag roa mig med att göra egna listor. Jag gillar listor, och de kan handla om vadsomhelst.
HÀr Àr min topp fem-lista pÄ saker jag skulle göra om jag vann 100 miljoner.
1) Köpa ett större hus med ett stort, jÀttestort, varmgarage.
2) Köpa en Harley-Davidson med sidvagn Ät min sambo.
3) Köpa en cool gammal Cheva-pickup.
4) Tagit ett halvÄr ledigt och Äkt motorcykel med familjen genom USA.
5) Gett mamma och bror en kappsÀck full med pengar.
DÀremot hade jag inte slutat jobba. Jag tror det hade blivit lÄngtrÄkigt att inte ha ett jobb att gÄ till.
Jag gillar böcker som inte bara Àr en bok, utan en serie. DÄ kÀnns det som att de rÀcker lÀngre, och man vill ju gÀrna fortsÀtta vara kompis med karaktÀrerna ett tag till.
Just nu hÄller jag pÄ med den sjunde och sista delen i Stephen Kings mastodontserie "Det mörka tornet". Jag har nÄgra hundra sidor kvar, men kÀnner redan att det kommer bli tomt nÀr det Àr över. Jag har hÄllit pÄ ett bra tag med de hÀr böckerna, och jag vill verkligen inte att det ska ta slut.
Men allt tar ju slut till slut, det Àr det enda man vet sÀkert. TyvÀrr.