Så viktigt det är att ha en historia ihop
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kollade läget, snackade om barn och pop, om Ebba Grön och Dan Hylander, pratade lite skit och en hel del om kärlek, om relationer som rämnar och relationer på räls.
Det var förmiddag och han satt hemma i Hammarbyhöjden och skrev en artikel om rättvisemärkt kaffe. Han är frilansjournalist, skulle just lämna och hade redan tankarna på nästa uppdrag.
Själv var jag ännu ledig, om några timmar skulle jag till jobbet på redaktionen.
Vi ses inte så ofta. Det blir ju så. Inga spontanbesök som förr när det ringde på villadörren i småstaden där vi växte upp och han stod utanför med sin blå DBS.
Stefan är en av mina närmaste vänner, kanske den närmaste och jag har skrivit om honom förr i den här spalten.
Du har ju dina vänner, de som hängt med för att allt stämmer, för att värmen aldrig dör.
Det är han och några få till. Sen finns det förstås kompisar också och andra bekanta.
Men vännerna är få. De vänner där tråden kan tas upp månader senare och där den tid som passerat inte spelar någon roll.
Jag tänkte på Stefan när jag skrev artikeln om Marie här intill.
Jag upptäckte då att jag inte frågat henne något om vänskap, om vänner från förr och hur viktiga de eventuellt är när hon nu flyttat så långt hemifrån. Vad betyder de, länkarna till det förflutna, till den tid som formade den hon blev?
Jag har själv gjort hennes flytt. Jag har lämnat en plats för en annan. Flyttade hit en gång i tiden, det är snart 17 år sen nu.
Med åren som går upptäcker jag allt mer hur viktig äkta vänskap är. Vänskap som inte falnar av tid och avstånd, som är genuin och självklar, som är en slags kärlek, nej, som är kärlek.
Hur viktigt det är att ha en historia ihop. Att ha vänner som känner ens ursprung, som känner ens föräldrar och vet var man kommer ifrån.
Hur referenser till lp-lyssnandet i pojk-rummen, ELO, Queen, Mott The Hopple, Wings, till skoldiskon och fotbollsträningar, till Liebfraumilch och de första flickvännerna blir till kartor som hjälper en att hitta rätt nu, så här många år senare.
Vi pratade hockey också. Stefan är eld och lågor över Brynäs framgångar. Själv intresserar jag mig sparsamt.
Sen sa vi "sköt om dig" och la på.
Lunchdags, han skulle ta en tallrik fil, för egen del fräste jag upp pytten.