Så tänker vi när vi fotograferar och skriver
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På GT har vi också egna policydokument som vi följer. Ett som berör bilder. Ett som berör etik och publicistiska frågor.
"Bilden i Gotlands Tidningar ska vara trovärdig. Den ska helst beskriva en oarrangerad verklighet, den ska vara oväntad och inte gå att beskriva med ord."
Den här texten är hämtad direkt ur vår bildpolicy.
Det jag tycker allra minst om, är den överarrangerade bilden, som ibland gör nästan ett löjligt intryck och som helt tappar läsarens intresse att gå vidare till texten. Du ser den dessbättre nästan aldrig i GT.
Bilden är viktig eftersom den ska fånga in er läsare i texten. När läsaren kommer in på en sida är rubriken det första ögat tittar på, bilden det andra och bildtexten det tredje. Är allt detta då intressant går man vidare till ingressen.
Den bästa nyhetsbilden är den som står för sig själv. Det viktigaste är dock att det finns ett samspel mellan fotograf och reporter när jobbet görs.
När det gäller texter är det mycket vi ska ta hänsyn till. Här är några frågor som dyker upp då och då.
När namnger vi personer?
Ska vi skriva om självmord?
Ska vi berätta vem det är som omkommit i en olycka?
Ska vi namnge krogen som missköter sig?
Vi publicerar namn på brottslingar dömda för mord, dråp till åtta år eller livstid, även knarkbrott med samma straffsatser. Dessbättre är detta sällan förekommande på Gotland.
Det är dock viktigt att poängtera att undantag finns. Har den som dömts till långt fängelsestraff minderåriga barn, och ett ovanligt efternamn avstår vi med all sannolikhet namnpublicering.
Självmord skriver vi inte om. Men det finns några om med också: om ett självmord är spektakulärt, det vill säga det finns många vittnen, om sorgarbetet blir offentligt och får konsekvenser för samhället, då kan vi publicera efter noggrant övervägande. Men bara vad som har hänt, och givetvis inget namn.
När det gäller att namnge en person som omkommit i en olycka gäller det att vara försiktig. Gotland är litet, alla känner alla. Därför är det väldigt noga att avvakta med eventuell namnpublicering tills man är säker på att alla är underättade. Eller avstå. Det är ett ställningstagande från gång till gång.
Krogar som missköter sig namnger vi när kommunen dragit in alkoholtillstånd. Men när tillståndet kommer tillbaka ska vi också berätta det.
Detta var en liten inblick i hur vi tänker på bilden, och när vi skriver. Jag lägger ut detta på min blogg (helagotland.se) också, kommentera gärna och ställ frågor. Men det går förstås bra att mejla mig också. Adressen hittar ni här under.
Jag har nu varit bloggare en dryg vecka. Jag gick ut ganska hårt i början med flera inlägg varje dag. Så kommer det knappast att bli framöver. Dagarna fylls ändå, och vissa dagar måste bloggen prioriteras bort eftersom det händer andra saker.
En del saker jag skriver om i bloggen kommer jag att återvinna här. Och en del jag skriver här kommer jag att återvinna i bloggen. Det får bli ett givande och tagande.
Polisen på Gotland är förmodligen världens främsta på att göra hastighetskontroller. Det är bra, så länge man hinner med allt annat också.
Frågan är dock inte om man har passerat någon slags gräns när man nu börjar jaga fortkörare som cyklar.
I veckan hade polisen hastighetskontroller i innerstan. På gångfartsområden gäller max sju kilometer i timmen. Polisen bötfällde två bilister som körde 25 km i timmen. De fick böta 2 000 kr. Var bötesbeloppet är hämtat någonstans vet jag inte. Har letat febrilt på internet, men inte ens på polisens hemsida där man hittar det mesta när det gäller böter finns det angivet vad det är för bötesbelopp som gäller om man kör för fort på gångfartsområden. I och för sig är det här helt rätt. Är det gångfartsområde så är det.
Men att börja jaga cyklister som kör för fort, då har man gått över gränsen tycker jag. Om jag tar min cykel och kommer upp i över sju kilometer i timmen riskerar jag att få böta 1 000 kronor i ett gångfartsområde. Det är horribelt.
Hur ska jag veta hur fort jag cyklar? Vad jag vet är det ännu inte lag på att man ska ha hastighetsmätare på cykeln. Men det kanske kommer.
Polisen har för övrigt ännu inte bötfällt någon cyklist.
Jag har skrivit om det här i bloggen och fick en riktigt rolig kommentar: hur gör polisen med dem som springer för fort?
Vinterdäcksobservationen går vidare. Igår gick jag till jobbet. Passerade 59 bilar. 30 hade vinterdäcken på. Övriga 29 bör sätta på dem till helgen om ni tänker använda bilen. Då kommer snön och halkan.
Trevlig helg!