Inga kvinnor har längre, så vitt jag sett, stickad behå, som de har på gamla Goldens Hits-skivor. Jag tänkte skriva om det. Jag tänkte skriva om musik, om skivor. Tänkte skriva om hur känslan i en tryckare till ”Three Times a Lady” med The Commodores kan dröja sig kvar genom livet, om när jag såg Sniff´n the Tears i Brunflo Folkets hus och om lyckan när jag fick Sweet-singeln ”All you’ll ever get from me” i julklapp. Det var 1970.
Jag tänkte skriva om Flamingo-kvintettens sköna scenkostymer och LP-omslag och om den ögonblickliga förälskelsen när Barbie Benton sjöng ”Ain’t that just the way” i det där McCloud-avsnittet i fredagsdeckar-tv 1976, jag tänkte skriva om vad Donny Osmond och David Cassidy gjorde med tjejerna på 70-talet och om vad One Direction gör med en tioårstjej i dag.
Så mycket jag tänkte skriva om. Jag tänkte skriva om hur LP-bläddrandet sitter i muskelminnet och om fingerfärdigheten som krävs för att rulla in ett uttrasslat kassettband med hjälp av en blyertspenna, jag tänkte beskriva känslan när jag bar ut Genesis-dubbeln ”Seconds Out” från HVM i London och om den där lucianatten vid tv:n då presentatören på Rockpalast i Düsseldorf presenterade nästa akt som Der Who.
Jag tänkte ett tag skriva om när jag drack öl med Ian Hunter på Snäck, tänkte skriva om när jag i ungdomen snattade Imagination-singeln ”Music and Lights” från Radio Wallins, jag har sedan dess ibland funderat över två saker: varför snattade jag? Och när jag nu trots allt gjorde det, varför just den skivan? Jag tänkte skriva om Alice Cooper-affischen jag köpte för fem spänn av Rolf Strid, eller om när Lena Ph var sångerska med mina kompisar i Jupiters Kratrar.
Jag tänkte skriva om när solen gjorde min Suzanne Vega-LP olyssningsbar, eller kanske om när jag grovhånglade på golvet till Whitney Houston, jag undrar hur det känns när ens skiva hamnar i en reaback på Röda korset, jag tänkte ett tag skriva om det eller om den skiva med samlagsljud från Lektyr som jag en gång hade i min ägo.
Eller varför inte om Boney M som ljöd i högstadiets uppehållsrum när vi spelade dansk skitgubbe, tänkte skriva om Supertramp som jag gillar så mycket. Jag tänkte skriva om att jag saknar Monica Törnells musik och om när jag hörde Middle of the Road i Radio Luxemburg, om hur jag stod i snöglopp vid ett skyltfönster vid Sergels torg och drömde om att ha råd att köpa ”Ziggy Stardust”-skivan eller om den Atlanta Rhythm Section-LP:n jag verkligen hade råd att köpa, tänkte skriva om att ha suttit vid transistorn och spelat in Paper Lace på kassett med hjälp av en liten mikrofon. Allt det hade varit roligt att skriva om.
Magnus Ihreskog