Så luras råttor till Hamra
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte vilken dag som helst. Det är lördag och EM i fotboll börjar i kväll. Vi lokala huliganer samlas på Fiket för att se inledningsmatchen Schweiz-Tjeckien och vi kommer att sitta där med fullt fokus.
Om det inte varit EM hade vi inte brytt oss det minsta, men nu tänker vi inte missa en enda match. Inte ens något, i normala fall, så ointressant som Österrike-Polen nästa torsdag. Då är jag förresten i Österrike och jag kommer nog att sitta bland hysteriskt skrikande och öljoddlande österrikare på någon sportbar i Innsbruck. Riktigt hur jag själv ska våga bete mig vet jag inte. Jag kommer ju att heja på Polen och jag är rädd för att det blir som att samtidigt både pinka och svära i kyrkan.
Hoppas min reseförsäkring gäller om jag åker på stryk.
Gräsmattan gulnar, midsommarpotatisen blommar och jordgubbarna har börjat mogna. Många talar dessutom fastländska i affären. Allt är därmed som det brukar vara så här års.
Förra veckans misslyckade råttjakt i hönshuset har nu resulterat i det motsatta. Åtta lurviga bestar har dött på plats, resten någon annanstans. Råttfritt är det i alla fall, tack vare att en saneringsfirma varit här och sprutat in gift i alla hål och skrymslen där råttor trivs. Ingen överlever en sån behandling.
Men förmodligen kommer nya råttor snart att flytta in och då funderar jag på att använda en annan utrotningsmetod. Jag läser just nu en bok om Nordirland - Eko från ett våldsamt land - och ett kapitel handlar om hur man förr gjorde för att bli av med storråttor, som kunde förstöra hela fält med säd. Nordirländarna lärde sig att dessa råttor var mycket intelligenta och till och med förstod mänskligt språk, så det bästa var att försöka vädja till råttorna för att få dem att flytta. En sådan vädjan, som även användes i Frankrike, lät så här (jag har översatt den till gotländska förhållanden):
Han- och honråttor, jag besvärjer er i Guds namn att lämna mitt hus och mina ägor och istället ta er till Hamra för att där sluta era dagar!
Det kan vara värt att prova.
För en tid sen hade helagotland.se den här webbfrågan: Är du för eller emot kärnkraft? 68 procent svarade för!
När ett vindkraftverk kollapsar, som nu Matilda på Näsudden, uppstår ett väldigt dammmoln och på marken en hög med betong och förvridna stålkonstruktioner.
Men när dammet lagt sig och betong och stål forslats bort, då är luften och marken lika ren som tidigare.
Förra veckan skrev jag att om det regnar på natten och är solsken på dagen, då skulle alla vara lyckliga. Såväl bönder som solbadare.
Jag får ett brev från en lanbrukare (tror jag) och han skriver att riktigt så enkelt är det inte.
Jag vill att det ska regna så att gräset växer, men när höet väl är slaget och ligger på slag vill jag vare sig ha regn om dagen eller natten. Men det får ordna sig ändå, bara därför att det måste. Vi får hoppas på andraskörden och plasta in den.
Själv funderar jag på om jag ska klippa min gräsmatta, som nu börjar bli rätt "långhårig", eller om jag ska vänta. Långt gräs mår bättre än kort under långa torkperioder tror jag att jag har läst. Eller hört.
Men kanske minns jag fel?
Nationaldagen firade jag på idrottsplatsen i Sanda. DM i individuell stenvarpa och jag var med. Frånsett att jag i hettan drabbades av någon slags värmekollaps och sen var sjuk i två dar, så var det riktigt trevligt. Men jisses så få varpkastare det finns kvar på den här ön! I det här distriktsmästrerskapet deltog sju seniorer och dubbelt så många oldboys.
Snart är det SM i varpa på Gotland och då blir det lite fest och uppmärksamhet under några dagar. Men den dystra verkligheten är att den gotländska nationalsporten snart dör ut helt. Vem, utom vi gamlingar, vill tillbringa en hel stekhet dag på ett öppet fält, när det finns så mycket annat trevligt att syssla med? Men då menar jag inte fira nationaldagen, för den kan jag vara utan eftersom det egentligen inte finns något att fira.
I alla fall inte den 6 juni.
Efter flera veckors tjat på socialnämndens ordförande Gustaf Hoffstedt (m), att han ska höra av sig och förklara varför åldringsvården inte kan få resurser så att de gamla kan få komma utomhus, åminstone en gång i veckan, tröttnar till slut Lisbeth Annas, verksamhetschef för särskilt boende på Hemse vårdcentrum, och mejlar:
Det handlar om resurser men också om chefens ledning och medarbetares engagemang och just för att det inte ska finnas utrymme att "smita undan" det som de flesta ser som självklara rättigheter är det bra med kvalitetsystem som ska följas och utvärderas i inspektioner och genom "kundenkäter". Att erbjudas utevistelser är inget som ska skrivas i så kallade garantier, det är en mänsklig rättighet... Däremot är det mycket annat vi garanterar genom att vid så kallade ankomstsamtal kartlägga vanor, önskemål för att så långt det är möjligt erbjuda den som har behov av äldreomsorg samma villkor som tidigare. Vi ska dock komma ihåg att åldrandet förändrar oss, det som var "bästa grejen" blir inte så attraktivt längre.
Svårare än så är det inte att svara, Hoffstedt!
Heja Sverige!